Resurserna ska gå till de mest sjuka – men gör inte det när sjukvården blir en marknad

Skylt som visar till Vårdcentral
I socioekonomiskt utsatta områden och i glesbygden har flera vårdcentraler lagts ned vilket dränerar landet i helhet och sjukhusen på läkare. Foto: AdobeStock.com

Det uppstår en rad olika problem som följer av marknadiseringen av sjukvården. De nya privata vårdcentralerna koncentreras i välbärgade områden. De sätter dessutom sina vinster före Hälso- och sjukvårdslagen skrivningar om jämlik vård. Multisjuka får sämre vård då vårdcentraler tjänar mer på friska patienter.

Tillgången till vård har endast ökat i storstädernas innerstadsområden då de allra flesta nya vårdcentraler som öppnats är belägna där. Nyetableringen av vårdcentraler styrs därför inte av vårdbehov utan företagets vinst. Internationellt är det vanligt med begränsningar mot överetablering, men detta förekommer inte i Sverige. I socioekonomiskt utsatta områden och i glesbygden har flera vårdcentraler lagts ned vilket dränerar landet i helhet och sjukhusen på läkare. ”Om man nu ser Sverige som ett sjukvårdssystem, varför instiftar man en lag där delar av landet får fördelar – framför allt Region Stockholm – samtidigt som svårt sjuka patienter i övriga landet får allt mindre tillgång till specialistläkare? Lagstiftningen speglar ju en politisk vilja.” (Annika Lopez intervjuas av Gustafsson)

Läkare lockas till Stockholm

Stockholms många vårdval gör att väldigt många läkare lockas till huvudstadens privata vårdföretag. Lönerna är mycket högre och arbetsvillkoren bättre. Gustafsson: ”Det blir en omvänd kompetensväxling då de mest erfarna börjar jobba i vårdval. Dit sorteras de lättare kirurgiska patienterna, för att kunna utföra den enklare vården mer effektivt.” Som en följd av detta ökar personalkostnaderna då regioner hyr in personal. Eftersom låginkomsttagare är sjukare än höginkomsttagare finns ett större behov utanför innerstäder. Detta beror på att de allra flesta patienterna går till den vårdcentral som ligger närmast hemmet.

Vården inte längre på lika villkor

Multisjuka, kroniska och äldre patienter är förlorare medan friska patienter är vinnare i den nya sjukvården. De privata vårdcentralerna vill inte ha patienter med komplicerade sjukdomardå de kostar mer än genomsnittspriset. För att maximera sin vinst är det fördelaktigt med friska patienter som har lindriga besvär. De offentliga vårdcentralerna har fått minskade budgetar (upp emot 30 %) då ersättningen har gjorts om vilket har lett till att vårdbesöken i regel är kortare. Multisjuka och kroniska patienter kan därför i regel inte få den hjälp de behöver på ett besök utan tvingas göra flera besök. Gustafsson: ”Både Vårdförbundet och Läkarförbundet har gjort enkäter bland sina medlemmar i de landsting där modellen införts – i Stockholm, Halland och Västmanland. Den har inte lett till vård på lika villkor, och det har blivit svårare att organisera arbetet, enligt Vårdförbundet. Även läkarna är kritiska. Enligt Läkarförbundets medlemmar premieras korta besök, och det har blivit svårare att prioritera patienter med stora och kroniska besvär.” 2014 slår även Riksrevisionen fast ovanstående i en rapport. 

De privata vårdföretagens makt och vinster ökar, Hälso- och sjukvårdslagen blir underordnad

Hälso- och sjukvårdslagen anger att ”Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.” Lagen har dock satts ur spel med privata vårdföretag som sätter vinsten först. Dahlgren: ”Vårdföretagen och deras företrädare inom Svenskt Näringsliv har lyckats att få den vårdpolitiska debatten att i hög grad handla om vårdföretagens villkor snarare än om vårdpolitiska jämlikhetsmål.” Privata vårdgivare har idag flera roller: leverantör av vård, förhandlingspartner när det gäller utformningen av vårdpolitiken och dessutom har de i samarbete med borgerliga partier ”varit rådgivare och tagit fram konkreta vårdpolitiska förslag som sedan legat till grund för beslut på framföralltnationell nivå.” (Dahlgren) När alltmer vård drivs privat ökar vårdföretagens makt och politiska beslut som hotar deras vinster bemöts med all kraft.

Gustafsson: ”Tidigare jobbade [en allmänläkare] på en annan vårdcentral, som drevs av Capio. Där var vinsten hela tiden en del av målet. Man pratade hela tiden om pengar. Hur mycket prover man tog per patient, hur mycket läkemedel vi skrev ut. I alla år som jag har arbetat har man jobbat för att maximera intäkterna.”

Utbildning av nya läkare försämras genom marknadiseringen

Sjukhusen, som tidigare stått för merparten av utbildning av nya läkare, har varit tvungna att dra ned på antalet läkare som de utbildar. Detta är ett allvarligt problem som hotar tillgången på kompetenta läkare. I stället har läkare börjat att utbildas på privata kliniker. Där får de dock inte den erfarenhet som krävs då patienterna har lindrigare besvär och läkarna träffar inte hela det spektrum av patienter med olika åkommor som krävs för att få en allsidig kompetens.

Regionerna har ansvar för sjukvården – men ingen makt att påverka

Genom införandet av LOV kan inte regionerna längre bestämma hur många nya privata vårdcentraler som ska etableras trots att de fortfarande finansierar verksamheten. Det är inte heller möjligt att reglera vinstdrivna vårdföretag så att de uppfyller jämlikhetskraven i HSL. Gentemot medborgarna blir därmed regionerna ansvariga för en utveckling av vården som strider mot Hälso- och sjukvårdslagen. När politiker tvingas skära ned i vårdbudgeten är det dessutom den offentliga sjukvården som drabbas. Den privata vinstdrivna vården är skyddad med LOV och långsiktiga avtal. Höginkomsttagare dominerar i den privata vården och gynnas på bekostnad av låginkomsttagare som oftare finns i den offentliga vården, som drabbas av nedskärningarna. 

Kris på akutmottagningarna i Stockholm efter att vårdvalet infördes

Region Stockholm införde ett antal vårdval och gick längre med privatiseringarna än det stora flertalet regioner. Detta har fått ett antal konsekvenser. Antalet patienter på Stockholms akutmottagningar ökade med 6 % per år mellan 2008 och 2011. Landstinget tillsatte en utredning som konstaterade att tillströmningen av patienter kom från utsatta områden eftersom alternativ till akutvård saknades där. ”Det är alltså länets fattigaste och sjukaste som nu i högre utsträckning dyker upp på akuten. De söker inte vård i onödan… Rapporten presenteras för politikerna, men blir aldrig offentlig.”
2017 ser situationen inte bättre ut, och problem finns i hela landet. ”Vi har 40 färre platser öppna än för ett år sedan, säger personalen när jag besöker akuten på Södersjukhuset, Sös. Det ökade trycket är mätbart. Bara på ett år har den genomsnittliga väntetiden på Sös-akutenökat från fyra timmar till sex timmar och tjugo minuter. Och situationen på Södersjukhuset, en av landets mest besökta akutmottagningar, är inte unik. Hela systemet är under press.”.
Detta kräver mycket hårda prioriteringar som slår mot patientsäkerheten. ”Nästan dagligen talar personalen om de livsfarliga situationer som många patienter utsätts för på grund av vårdplatsbristen.” Det finns inget tak för kostnader i vårdvalet där privata företag har fri etableringsrätt, till skillnad från sjukhusvård. ”Att sjukhusen måste varsla samtidigt som nätläkare och vårdval expanderar, innebär att resurser flyttas från patientgrupper som är mer sjuka till dem som är mindre sjuka.” (Alla citat från Gustafsson)

John Lapidus skriver: ”Stockholmarna går till doktorn betydligt oftare än i övriga landet, och gör 40 procent fler besök i primärvården, trots att befolkningen är yngre. De äldre är oftare inlagda på sjukhus. Eftersom vården samtidigt är dyrast i landet – trots att ingenting tyder på att den håller bättre kvalitet i jämförelse med andra landsting – är slutsatsen att resurserna inte används tillräckligt effektivt.”

Region Stockholms revisorer: vården går inte till patienterna med störst behov

2023 kom en rapport från revisorerna i Region Stockholm. De tittade på hur sjukvårdsbudgeten på 73 miljarder fördelas. Deras utgångspunkt är Hälso- och sjukvårdslagen. Några behovsanalyser som utgår från befolkningen har inte gjorts på 10 år. ”Revisorerna konstaterar att resurserna är begränsade, och att de ska gå till de mest sjuka. Man bedömer att det inte har varit så de senaste åren, säger den förtroendevalda ordföranden för revisorsgruppen, som skrivit rapporten… Diplomatiskt uttryckt har man lagt ut allt så att folk själva har fått bestämma. Då är det inte de med störst behov som fått vård.”(Gustafsson).

Skribent Dennis Aberos
070-797 20 29
info@equalsthlm.se

Följ artikelserien “Sjuk vård”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade artiklar

Equals nyhetsbrev

Prenumerera på Equals nyhetsbrev. Nyhetsbrevet kommer ut en gång i månaden med intressanta artiklar, krönikor och mycket mer.





Equals öppettider

QvinnoQraft

Måndag -Fredag 10.00 – 17.00
Kontakt
070-792 41 78
qvinnoqraft[@]equalsthlm.se

Råd § Stöd

Vi svarar på frågor om psykisk ohälsa, beroende och läkemedel. Eller om du har problem med soc, sjukvård eller andra myndigheter. Hör av dig!

Ring! 070-797 20 29
Telefontider: 12:00 – 17:00
Mejla! info[@]equalsthlm.se

Kolla in vår guide:
Hävda dina sociala rättigheter

Besöksadress
Grindsgatan 37, Stockholm Södermalm

Ring! 070-797 20 29 - Mejla! info(@)equalsthlm.se

Vi svara på frågor om psykisk ohälsa, beroende och läkemedel. Eller om du har problem med soc, sjukvård eller andra myndigheter. Hör av dig! Telefontider: 12:00 – 17:00.
Råd & stöd