Ett enkelt sätt för socialtjänsten att spara pengar och arbete på är att försvåra för människor i behov av hjälp att få det. Björn är ett lysande exempel på hur man håller folk ifrån sig.
I socialtjänstlagen finns tydliga skrivningar om hur en socialtjänst ska agera i mötet med medborgarna. I 11 kapitlet under rubriken Handläggning av ärenden står i första paragrafen
”Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden.”
Om vi sätter in denna skrivning mot fallet Björn ges en tydlig beskrivning av hur det fungerar hos vissa socialtjänster. I det här fallet Farsta.
“Jag känner mig lurad”
Avaktualiserades på lösa boliner
Björn avaktualiserades från socialtjänsten i Farsta någon månad efter det att han nekades att skriva på kontraktet för träningslägenheten. Han som just blivit akut hemlös var förbannad och besviken. Han, som haft en närmast livslång kontakt med socialtjänsten, ville inte ha något med dem att göra just för tillfället. Socialtjänsten tog tillfället och fick det till att Björn avsade sig kontakt och därmed inte längre var i behov av insatser från socialtjänsten. Han avaktualiserades.
En månad för att få ut journaler
I september sökte Björn kontakt med Equal. Han var akut hemlös och berättade att hur han än försökte etablerades det ingen kontakt med socialtjänsten Vi upprättade en fullmakt och som vi brukar göra begärde vi ut Björns journaler samtidigt som vi gjorde en beskrivning av hans situation och att han ville ha ett möte med anledning av hans hemlöshet.
När en månad gått utan att vi fått några journaler skickade vi ett mejl till ansvarig handläggare att om journalerna inte kom skulle vi anmäla stadsdelen till IVO. Svaret från stadsdelen blev att chefen för Vuxen inte accepterade ”hot” från oss mot sina handläggare. Kommentarer överflödiga. I slutet av september fick vi ut journalerna.
Fick vänta på långtidssjukskriven
Vi begärde ett möte som skulle avhandla Björns situation. Men den handläggare vi fått oss tilldelade hänvisade till en annan handläggare som ville ha med sig en tredje handläggare som visade sig vara långtidssjuk. Vi framhärdade att vi ville ha möte ändå. Det gick man inte med på från handläggarnas sida. Man besvarade inte mejl och ringde inte upp trots lämnade meddelanden från telefonsvararen.
Den 15 januari höll vi då äntligen ett möte där vi berättade om Björns situation och att behovet av en träningslägenhet för hans del var överhängande. Handläggaren vi väntat på i cirka två månader sa i princip ingenting.
Lyssna på hur Equal, Per Sternbeck, ser på Socialtjänsten!
Intervjun kommer ca 2.12 min in i programmet.
Måste aktualisera sig via mottagningstelefon
Vi trodde i vår enfald att nu skulle processen startas. Men nejnej, oj vad vi bedrog oss! Eftersom Björn var avaktualiserad måste han aktualisera sig igen. Det gick inte att göra via mejl, per brev eller vid sittande bord berättade handläggaren. Det kunde endast göras genom att ringa till Farstas mottagningstelefon som är öppen mellan 10 – 11 varje vardag.
Björn prövade att ringa denna telefon ett antal dagar. Det var upptaget hela timmen och sedan stängdes telefonen av. Efter att ha prövat ett par dagar gick han ner i ”kolkällaren” och mäktade inte med någonting. Något som inte är helt ovanligt bland de som är i behov av hjälp från soc. Att man liksom ger upp inför övermakten.
Kom fram – men ingen enhet ville ha honom
Efter några veckor försökte han igen och KOM FRAM! Han sade att han ville skriva in sig på Vuxenenheten eftersom det var där handläggarna vi träffat i januari arbetade. Men Vuxen ville inte ta emot honom eftersom han fyllt 65. De hänvisade till äldreenheten. Men äldreenheten ville inte ta emot honom eftersom han ju hade missbruk och var hemlös. Han hänvisades till Biståndsenheten som inte heller ville ha med honom att göra.
Då gav Björn upp en andra gång. Efter detta valde vi att anmäla hela skeendet till IVO. Vi har i dagsläget inte fått respons därifrån men någon vecka efter att anmälan skickades in kontaktades vi som ombud av Farsta som ville ha tag på Björn. Björn hade gått in i djup depression och pallade inte med att svara i telefon. Efter några veckor av ihärdigt ringande svarade han till slut och ett möte blev slutligen av. Farsta erkände att ärendet tagit orimligt lång tid och att det var olyckligt. Björn står nu i kö till en Bostad först-lägenhet. Det är han nöjd med
Per Sternbeck
Läs också…
“Jag känner mig lurad”
Farsta: ”Bemötande, tillgänglighet och service är i ständigt fokus”
IVO kritiserar socialtjänsten i Farst
