Dagens kriminalpolitiska debatt och kriminalvård kan sammanfattas i tre ord: Dum! Dyr! Dålig!
Det är dags för något annat – en rationell evidensbaserad politik som syftar till att få bukt med kriminaliteten.
Jag har under detta årtusende följt utvecklingen vad det gäller kriminalvårdsdebatten och den politiska utvecklingen vad det gäller dessa frågor. Jag har sett och upplevt fängelsevärlden såväl som fånge och som personal och jag förfasas över den utveckling och den ensidiga debatt som pågår just nu. Man kan uppenbart vinna val genom att föreslå längre straff och fler fängelser men det kommer inte att lösa samhällsproblemet kriminalitet, snarare fördjupa det. Om vi på allvar vill komma till rätta med problemet så måste vi ge de intagna en ärlig chans till att förändra sina liv och det förutsätter att vi lyssnar på dem och att vi bemödar oss att förstå deras utsatta situation.
Som det är idag så lämnar de flesta fängelset utan bostad och sysselsättning samt med skulder till Kronofogden. Kan man få sämre odds? Och är de mångåriga och dyra fängelsestraffen en god ekonomisk investering när någon efter flera år fortfarande befinner sig på ruta noll eller på minus efter åratal av ”vård”? Med dagens synssätt och verksamhet så sätter vi enbart en parentes mellan ett antal år innan allt börjar om på nytt.
Rationellt rehabilitera från kriminalitet
Om vi har en ambition att komma till rätta med problematiken så måste vi tänka om. Jag anser att det är falsk marknadsföring att kalla verksamheten för kriminalvård när det inte bedrivs någon vård. Då vore det ärligare att kalla den något annat som: inlåsning, avskärmning eller straff.
Jag förstår att det kan sticka allmänheten i ögonen om samhället på samma sätt som de ger en storrökare cancerbehandling ger brottslingar en chans att återinträda i samhället. Men oavsett om de gillar det eller inte, så är det ekonomiskt försvarbart att rehabilitera människor och det borde väl även den dummaste ”hårdare tag” -typ, förstå?
Ska människor slängas på sophögen – eller rehabiliteras?
Som vi alla så väl vet så är det ingen tillfällighet att vissa hamnar i fängelse medan andra inte gör det. De flesta som skakar galler var predestinerade att göra det. Förebyggande åtgärder kan rädda många men jag talar för dem som inte blev räddade. Skall vi bara kasta dem på sophögen som förutom att den är ineffektiv, även är en väldigt dyr sophög?
Jag tycker att skattebetalarna skall få utväxling på sina skattekronor och så länge den uttalade uppgiften är att vårda och rehabilitera så skall vi väl även göra det?
Om en patient kom ut sjuk efter fem år på ett sjukhus så hade det setts som ett misslyckande vilket det också vore. Troligtvis så hade även de ansvariga ställts till ansvar men så resonerar samhället inte när det gäller kriminalvård. Enda lösningen verkar vara att den stackars fången skall sitta ännu längre tid i en verksamhet som på intet sätt främjar hens utveckling.
Hög tid att vända trenden om kriminalitet
Jag har plitat ihop ett antal punkter som jag menar är ett steg i rätt riktning. Det är tankar som mera skall ses som funderingar än som färdiga förslag men som ändå pekar ut riktningen för en framtida mera progressiv och framgångsrik kriminalvård, för min övertygelse är att det är möjligt om viljan och kunskapen finns.
Mina erfarenheter grundar sig på ett långt liv där jag på olika sätt hela tiden har haft kontakt med socialt marginaliserade medmänniskor. Jag menar att sedan åttitalet så har utvecklingen gradvis gått åt fel håll och nu är det hög tid att vända den trenden. De pengar som planeras att spenderas på nya fängelser och flera vakter kan användas klokare och ge ett betydligt bättre resultat som gagnar hela samhället.
Utbildning i stället för meningslösa terapiarbeten
Jag förstår att merparten av Sveriges befolkning vill låsa in packet och kasta bort nyckeln. De tror i varje fall att de vill det eftersom media och politiken samstämmigt har sagt till dem vad de vill och pedagogiskt förklarat vilkas fel det är och att de bör vara rädda för att gå ut på kvällen. Visst är det ett stort problem med skjutningar, bomber och annan skit men det är en utveckling som kan vändas om vi vågar utmana oss själva och våra förlegade värderingar. Om vi kan lära oss att se varje individ och förstärka det goda samtidigt som vi förser hen med de nödvändiga verktyg som krävs för att bli delaktig i samhället; Utbildning, sysselsättning och bostad, vilket genererar en känsla av samhörighet.
Många fångar sitter på strafftider som är betydligt längre än tiden för en läkare eller juristutbildning men tiden används till meningslösa terapiarbeten och stigmatiserande förnedrande behandling, är det så vidare smart? Kan man göra på något annat sätt? Ja, det är klart att man kan. Jag har roat mig med att plita ner några förslag som jag menar skulle bana väg för en framåtsträvande och framgångsrik kriminalvård som är namnet värdigt. Det är inte förbjudet att ha drömmar och ambitioner. Utan dem så är vi alla dömda till undergång.
Några av mina förslag:
1. Halvtidsfrigivning med elektronisk övervakning och vissa restriktioner efter speciell prövning.
2. Halvvägshus via väl upparbetade samarbetsparter i form av kvalificerade familjehem och behandlingshem.
3. Anställ kuratorer, minst en socionom på femtio intagna.
4. Inrätta en traditionell folkhögskola som ger högskolebehörighet på en speciell klass tre – anstalt(pedagogiken fungerar utmärkt för den speciella målgruppen).
5. Utöka samarbetet med religiösa samfund.
6. Kontinuerlig kontakt med hemkommunens socialtjänst under hela strafftiden.
7. Stimulera civilsamhället att bidra och deltaga.
8. Möjlighet till studier med studiestöd minus 25 procent avdrag för mat och uppehälle för samtliga som vill studera. Om det finns kronofogsskulder så regleras dessa succesivt med 50 procent av studiestödet.
9. Marknadsmässiga A-kasseberättigade löner minus 25 procent avdrag för mat och uppehälle för dem som arbetar. Om det finns kronofogsskulder så regleras dessa succesivt med 50 procent av lönen. 10. Möjlighet till frigång för studier eller arbete efter en tredjedel av den totala strafftiden.
11. Obligatoriskt erbjudande och planering av skuldsanering för dem som vill.
12. Tillåt internet, datorer och egna telefoner på klass tre anstalter.
13. Mindre och lokala klass tre anstalter med självhushållning.
14. Ingen lämnar anstalten utan en ordnad bostad.
15. Bättre och mer komplex utbildning av personalen.
16. Arbeta aktivt med att upprätthålla en levande dialog med de intagna.
Tack för Er tid
Skribent: Hans Johansson F.d. Fånge, plit, socialarbetare, övervakare, terapeut och familjehemsvärd
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
Läs också…
