La märke till att jag fått något som kliade. Det var svårt att se men funkade genom en spegel. Trodde först att det var ett stort myggbett.
Det visade sig vara en leverfläck som var sårig och blödde lite lätt. Stor som en gammal femkrona. Den äcklade mig.
En bekant som jobbar inom sjukvården tyckte att jag absolut borde kolla upp den.
Fick en tid till vårdcentralen.
Ja läkaren höll ju med om att den såg inte så trevlig ut.
Men bedömde att leverfläcken blivit angripen av ett vårtvirus. Fick ett besked att den var ofarlig.
Men för säkerhets skull tillkallade läkaren en kollega som också fick lämna sin bedömning. Höll med om att det såg ut som ett vårtvirus.
Kollegan la förslaget att man kan ju skrapa bort den för att sedan lämna in den på analys.
Kollegan lämnade rummet.
Min läkare lät mig veta att jag inte behövde vara orolig. Leverfläcken är inte cancer. Okej, jag får väl lita på det.
Efter ett par dagar läste jag i min Journal på 1177.
Där stod ungefär så här:
“Patienten får ett besked att leverfläcken är ofarlig. Har motsatt sig en behandling med att avlägsna den. Vår bedömning är att den är angripen av ett vårtvirus.”
Va?
Jag fick ju inte ens en förfrågan om jag ansåg att kollegans yttrande var viktigare än vad hennes bedömning var! Och båda lämnade ju ett besked att den var ofarlig?
Så varför skulle jag motsätta mig något om man nu ansåg den vara ofarlig?
Jag förstod ju att läkaren tagit det säkra före det osäkra, för att ha ryggen fri, om jag nu skulle välja att ta bort den. Och skulle det visat sig i efterhand att den trots allt var farlig, så lades ju skulden på mig! Så bekvämt att kunna lämna över ansvaret på patienten.
Samtidigt gav läkaren en bekräftelse på att den tidigare bedömningen som ofarligt, lämnade hennes ord ändå en liten osäkerhet om sin bedömning trots allt.
—————
Tiden gick och fläcken blev värre. Den blödde ibland och klådan var ibland ganska jobbig.
Jag kontaktade VC igen. Nu med en önskan att jag ville att leverfläcken skulle tas bort.
Min ordinarie läkare hade gått på semester. Fick ett svar från en annan läkare, som läst bedömningen som min läkare skrivit. Även hon delade min läkares bedömning. Leverfläcken är ofarlig!
Men jag stod på mig och fick till slut efter mycket om och men, en tid.
Leverfläcken skars bort och den sändes iväg på analys. Det blev 8 stygn och de skulle jag komma tillbaka för att avlägsna en vecka senare.
Det blev en oviss väntan innan det äntligen kom ett besked med posten.
Leverfläcken var ofarlig.
Nu kände jag att bedömningen var med 100%.
Men tänk om den inte varit det. Hur skulle man ha agerat om den nu varit farlig?
Skulle läkaren haft dåligt samvete?
Ja förmodligen.
Men ha haft ryggen fri från ansvar.
Det går inte att komma ifrån att sjukvården skapar ju själva de tillfällen som sedan visar sig vara med en felaktig bedömning.
Varför?
Så onödigt!
Är man så benägen att chansa på en bedömning, trots att så mycket står på spel om det visar sig vara en felbedömning från början?
Ärret är nu bara som ett litet streck.
Ett litet minne över något som borde ha behandlats annorlunda från början.
Varför kan man bara inte ta rätt beslut för att ge både mig och läkaren ett 100 % säkerställt resultat från början?
Det tycker ju jag vore så mycket enklare.
Och framförallt tryggare.
Skribent Nettan
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
Läs också…
