Ylva Larsson skriver i sin krönika om en händelse i livet som idag har resulterat i att hon blir galen utan läkemedlet psykofarmaka.
Tvångsåtgärder mot barn ….
Tvång – tvinga – övergrepp !
Jag går ut hårt denna dag med reflektioner kring tvång mot/för barn.
Jag tror ju att det tyvärr i enskilda fall behövs för att skydda barnet.
Men att det missbrukas oerhört.
Vem som helst kan t ex göra en orosanmälan till kommunen som den berörde tvingas gå igenom utan nåt som helst bevis på sanningen.
Jo ! Det är så – jag har blivit utsatt !
Nu blir jag arg här oxå känner jag ….
Men jag blir ledsen och kränkt och jag tänker berätta nåt för er som hände mej 1993 ….
Jag ingick i en studie kring ssri till minderåriga i en sk doktorsavhandling av unga/depression.
Det var när ”lyckopillret” slog igenom och alla tonåringar fick borderline och när filmen ”Life interupted” låg högt på filmtoppen ….
Det var på den tiden.
Fy faan !!!
🤬
Jag var med i den där studien som senare blev mörklagd av mystiska omständigheter ….
Kanske är det så att barn inte ska äta SSRI !
Jag blev inlagd mot min vilja på avd 99D.
Sommaren -93.
Jag sattes in på Rohypnol som första åtgärd.
Rohypnol – ”våldtäktsdrogen”.
Jag var 17 år.
Den funkade bra – ångesten avtog.
(idioter till läkare !)
Så skulle jag ju självklart sättas in på ssri, cipramil.
Läkaren hade ett avtal med det företaget ….
Jag började få en jädrans massa mer ångest.
”insättningssymtom” sa de.
Det kommer att bli bättre sa de ….
Jag strök mej livrädd längs väggarna i korridoren på detta nedslitna smutsiga BuP.
Det kändes som att jag tippade.
Att jag var elektrisk.
(jag är fortfarande ”elektrisk” ….)
Allt var overkligt och jag kunde inte lita på nån Jag slutade prata.
Gömde mej.
Så jävla rädd – så mkt ångest !
Jag skar sönder armarna, det skulle man göra för det hade jag ju sett på film.
Jag blev ännu räddare !
Skar mej mer.
En ond ond cirkel slöt sej hårdare omkring mej.
Den kom att hålla mej fast väldigt länge.
(kanske än ….)
Jag blev galen helt enkelt.
Under tvång blev jag på riktigt galen.
Lpt och Lvu om vartannat att hålla mej inom låsta dörrar under månader av tortyr.
“Förlåt mej.
Jag vet att detta läkemedel hjälper många etc och att det just nu pågår debatt huruvida det är beroendeframkallande eller inte.”
Mental visitering !
Utredningar.
Samtal.
Förhandlingar.
Läkemedel.
Injektioner under faathållning av en grupp personal som drog ner byxorna i korridoren framför andra inlagda barn/ungdomar.
Extra vak.
Provtagning.
Kroppsvisitering.
Det var en så sjuuuuuk värld jag hamnade i från en vardag med familj och skola ….
Visst ….
– jag mådde mkt dåligt men jag var inte sjuk !!!
Under tvångslag transporterades jag vidare till ett behandlingshem.
Ett öppet HVBhem …. under LPT !
Vi kan säga att …. jag kom ut efter tio år iaf.
Jag satt fast inom heldygnsvården utan att begått något brott eller fel att straffas för.
Jag försökte förtvivlat att överleva i en värld som uppenbart ville döda mej.
Med ssri.
“Men jag är inte bitter.
Inte arg. Bara ledsen.“
Massor av psykofarmaka
Förlåt mej. 🙏🏻😔🙏🏻
Jag vet att detta läkemedel hjälper många etc och att det just nu pågår debatt huruvida det är beroendeframkallande eller inte.
Om den icke existerande obalansen i hjärnan.
(den obalansen är en biverkning – i mitt fall) Men det jag vill komma till ….
Tvångsåtgärder.
Barn.
Vård och andra insatser inom psykiatrin.
Tig inte ihjäl oss !!!
Lyssna !
Vi skriker på hjälp och får en tablett ….
Vart är medmänskligheten ?
Jag får panikattacker och blir inlåst ….
Vart är empatin ?
Jag säger ”hjälp”.
De slänger nyckeln ….
Hänvisar till lagar och paragrafer som skall skydda mej när jag är en fara för mej själv.
(och/eller andra)
Ja jag ville dö …. det var mitt brott.
Därför tvångsomhändertogs jag i tonåren och därför tvångsmedicinerades jag med Rohypnol Cipramil Stesolid Mallorol Nosinan Theralen Propavan Imovane Iktorivil Sobril Zyprexa Leponex Attarax Lithionit Lamotrigin Abilify Seroquel Ergenyl Risperdal Lergigan Fluoxitin Seroxat …. behöver jag fortsätta ?!?
Nej.
Men jag kan heller inte sluta.
För mitt liv är beroende av dessa substanser så kom f**n inte å säg annat !
Jag blir galen utan psykofarmaka tack vare psykofarmaka.
Vart är medmänskligheten ? Foto: © [Photographee.eu] / Adobe Stock
Men jag är inte bitter.
Inte arg.
Bara ledsen.
Att jag bland andra barn omhändertas under samhällets tvångslagar och vårdas ihjäl ….
Jag gråter för att ingen såg mej utan hellre såg på statistiken i ett jädrans projekt.
Ett lotteri med ungas liv !
Så säg inte till mej.
Snälla.
Säg inte att det inte fanns andra alternativ !
Det finns ALLTID ett val.
Vården valde att ta mitt liv !
Jag var ett barn.
Utsatt.
Skribent: Ylva Larsson
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
Läs också…
