Det finns inte en enda ledamot som är hemlös, arbetslös eller sjukpensionär i Sveriges riksdag. Det beror inte på att ingen vill eller kan, utan på lagstiftning som omöjliggör sådant engagemang. Det avspeglar sig på den förda politiken.
Jag har gått med i en grupp på Facebook. Visserligen är jag med i flera, men denna verkar vara avsedd för mig, personligen. Den heter Byråkratiupproret – Är alla lika mycket värda i vårt byråkratisystem?
Många i gruppen synes precis som jag själv, ha tvingats sitta många år av sitt liv i byråkratins väntrum. Där vi varit helt utelämnade åt byråkraters godtycke. Hur kan det vara så i vårt demokratiska och jämlika Sverige? Där allas lika värde är vägledande för riksdagens lagstiftande.
Om man tittar på sammansättning av Sveriges riksdag så återfinns där inte en enda hemlös, arbetssökande eller sjukpensionär. Att ingen riksdagsledamot är hemlös, beror inte på att alla riksdagsledamöter är garanterad en övernattningsbostad i Stockholm, utan på att nomineringsförfarandet kräver att du är bosatt inom valkretsen. Därför behöver den som vill arbeta politiskt, först ha ett ordnat boende.
Sjukpensionär då, varför finns ingen sådan på plats i riksdagen och för sjukpensionärernas talan? Det beror på att den som uppbär sjukersättning/aktivitetsersättning endast får vara aktiv fem timmar i veckan, och sedan måste hålla sig 100% passiv resten av tiden, livet ut, för att inte få sjukersättningen indragen. Politik i högsta divisionen kräver säkert mer än fem timmar i veckan, även om det synes tveksamt många gånger, vad avser resultaten.
Det måste väl ändå finnas någon arbetslös bland de 349 riksdagsledamöterna? Nej, inte det heller om sanningen ska fram. Hur som helst ingen som är inskriven som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen och uppbär a-kassa. Tur är väl det förresten, då arbetssökandet inte går att kombinera med någon annan aktivitet. Den arbetssökande ska söka arbete, hålla sig anställningsbar och tillgänglig 24-7. I annat fall bedöms hen inte stå 100% till arbetsmarknadens förfogande. Givetvis går det inte för sig att åka iväg på semester, då arbetssökandet som format, inte rymmer en sådan tillvaro.
Hur kommer det sig att Sveriges socialt och ekonomiskt mest marginaliserade medborgare tillåts trakasseras, diskrimineras och avhumaniseras på detta sätt; samtidigt som de friska och i övrigt välmående, med anställning och bostad aldrig haft det bättre? Kan det bero på att vår klass saknar starka röster i det offentliga rummet? Tydligen föredrar medelklasserna en helt annan slags mångfald och dito inkluderande, så det bättre framgår hur goda och världsvana liberaler de är allesammans.
Eftersom ingen av riksdagens 349 ledamöter representerar oss i Utanförskapet, innebär det att lagstiftningen sker utan vårt deltagande. Detta förhållande möjliggörs medelst diskriminerande lagstiftning. Har vi då någon som helst anledning att erkänna vare sig Sveriges regering eller riksdag?
Det republikanska frihetsbegreppet kräver medborgarens frihet från någon annans godtyckliga vilja. Det borde vi också kräva. Nu genast!
Skribent C.C. Lilja
070-797 20 29
info@equalsthlm.se
Läs också…
One Response
Demokrati är besvärligt. Om gruppen som Du rubricerar som “vi” vill få inflytande så får vi organisera oss i ett eget politiskt parti. De etablerade partierna kan vi glömma, de kommer aldrig att släppa in ett antal trashankar i de beslutande rummen. Den absoluta merparten av riksdagspartierna använder sin makt till att förtrycka oss med lagstiftning om arbetsplikt och strängare straff.
Ett annat problem är att en betydande grupp av dem som drabbas av de “tuffa tagen” inte ens har rösträtt till den riksdag som stiftar de förtryckande lagarna. Demokrati innebär att de som är flest bestämmer. I landet Sverige betyder det att de välbestälda bestämmer över de fattiga och svaga, så har det alltid varit så kommer det säkerligen alltid att vara.