SVT har granskat Lex Maria anmälningar till IVO. Det visade sig att 32 personer tog livet av sig 2023 i väntan på vård. Till detta ska läggas alla de personer som tar livet av sig under kontakt med psykiatrisk vård eller alldeles direkt efter. Det är dags att börja prata om vårdens misslyckande när patienter tar livet av sig och att vården tar konsekvenserna av det.
Detta rimmar illa med Sveriges målsättning om att minska antalet självmord. Psykiatrin är underdimensionerad och underfinansierad och har varit så i många år, vilket många både inom och utom psykiatrin försökt uppmärksamma. Det är långa köer till psykologer och samtalsbehandling och det är inte ovanligt att få vänta på en psykologkontakt eller samtalsbehandling i sex månader eller ännu längre. Detta hotar patientsäkerheten allvarligt och leder till försämringar och ibland till självmord.
SVT skriver: ”Vården konstaterar i sina egna utredningar att antingen brist på läkare, sjuksköterska eller vårdplats, är en avgörande orsak till att dessa personer inte fått vård i tid. ”
SVT rapporterar att trots bristande resurser inom vården fortsätter nedskärningar inom psykiatrin.
IVO kritiserar enskilda vårdgivare men saknar makt att påverka på riktigt
I granskningen som SVT gjort visar det sig att IVO utdelat hård och omfattande kritik mot vårdgivare. IVO kan dock inte påverka en av grundorsakerna till varför människor tar livet av sig – dvs regionernas dåliga ekonomi som omöjliggör att tillräckligt många vårdare och vårdplatser finns. Detta är politiska beslut om fördelning av resurser. Regionerna, som ansvarar för hälso- och sjukvård, spår att regionernas ekonomier bli ännu sämre år 2024 och framåt.
SVTs granskning visar inte på det antal personer som tar livet av sig under den tid man är i psykiatrisk vård eller personer som tar livet av sig efter det att man skrivits ut från vård. Om undersökningen tagit upp det hade siffrorna varit betydligt större.
Psykiatrins kris djupare än bara ekonomi
Som vanligt presenteras psykiatrins brister som en resursfråga och det stämmer säkert, att resurserna är för få där liksom i mycket annan offentlig verksamhet (förutom polis och kriminalvård som ju får allt de pekar på) men samtidigt finns mycket som pekar på att psykiatrins största problem inte är resurser utan att man kommit till vägs ände när det gäller synen på vad psykiatriska vård är, vilka former den har och hur länge den skall pågå.
Svensk psykiatri är fast i sina försök att efterlikna somatisk vård där modellen är att sjuka människor ska erbjudas mediciner, operationer eller andra insatser för att snabbt bli frisk och så fort som möjligt skrivas ut. Detta har lett till en situation där Sverige har mycket få slutenvårdsplatser generellt i sjukvården och där ganska sköra sjuka människor skrivs ut till sina bostäder där, förhoppningsvis, en ganska avancerad vård eller omsorg ges till patienten ifråga (i praktiken lämnar samhället ett mycket stort medicinskt och omsorgsansvar på anhöriga).
Svårt få tillgång till vård – som ofta är av bristande kvalitet
För psykiatrins patienter leder det nuvarande systemet till att det är svårt för många att få till en varaktig kontakt med vården och att erbjudas vård, att vården man erbjuds i princip enbart består av piller, injektioner eller el som ska ta upp eller ner patientens stämningsnivå, samt att man som regel skrivs ut för snabbt till sin bostad där det ofta inte finns någon anhörig kvar, där kommunens instats består av en timmes boendestöd i veckan och eventuellt får man träffa psykiatrisk öppenvård nån gång i månaden. För många patienter slutar detta med katastrof – isolering, sämre mående, ibland suicid. För vården är detta system möjligtvis billigt på kort sikt men på lång sikt kan man konstatera att systemet är ineffektivt och väldigt dyrt eftersom en förvånansvärt stor mängd patienter inte blir bättre av sina vårdkontakter.
Systemet behöver göras om
Det är inte mer resurser till detta enkelspåriga, dåligt fungerande linjeproduktionssystem som behövs. Man behöver göra om systemet. Kanske inte från grunden – men ändå i stora delar. Man behöver ersätta:
– Dagens korta relationer mellan vård och patient med långa relationer på personnivå där all personal som arbetar i vården ska ses som relationsbärare.
– Diagnostisering via de ”objektiva symtom” patienten uppvisar, med att lyssna på patienten och vad hen berättar som lett fram till det dåliga måendet.
– Mediciner, med samtal och omvårdnad. (och här spelar psykiatrins omvårdnadspersonal en stor roll. Det behöver inte vara psykologer som för samtal med patienter för att dessa ska vara betydelsefulla och livräddande)
– Dagens stora, okritiska användning av psykofarmaka med en kritisk frågeställning om mediciner verkligen behöver sättas in med tanke på alla de oönskade verkningar dessa mediciner har.
Dessa förändringar kostar med största sannolikhet inte mer än dagens system men skulle förändra det i grunden med troligt resultat att fler patienter skulle bli bättre och må bättre. Därigenom skulle systemets kostnadseffektivitet förbättras.
Vården ska hållas ekonomiskt ansvarig när personer man borde ha kontakt med tar sitt liv
Åtminstone 32 personer tog livet av sig 2023 i väntan på psykiatrisk vård. Det är troligtvis betydligt fler för man måste kallt räkna med att vården i stor omfattning inte Lex Maria-anmäler sig själva när personer som tekniskt sätt inte är patienter, tar livet av sig.
1254 personer tog livet av sig 2022. Hur många av dessa som hade kontakt med eller försökte ha kontakt med psykiatrin är oklart. Troligtvis är det en ganska stor andel. Det pratas inte så mycket om det, om den psykiatriska vårdens misslyckande vid suicid. Om den psykiatriska vårdens ansvar för personers suicid när de är i vård eller när de just skrivits ut från vård. Det är dags att göra det. Men det räcker inte med prat och vårdens goda vilja. Man har haft många decennier på sig att prata och att uppvisa god vilja. Det räcker uppenbarligen inte. Det är ekonomi och resurser som styr. Det är nu dags att införa ett ekonomiskt ansvar för den vård vars patienter tar livet av sig. Det är dags för en ordentlig vitessumma för den vårdenhet som skriver ut patienter för tidigt eller inte släpper in dem och begår suicid. Kanske kan detta påskynda en alldeles nödvändig reformering av svensk psykiatri?
Skribenter Dennis Aberos & Per Sternbeck
070-797 20 29
info@equalsthlm.se
Läs också…
