I Sverige kräver all tvångsvård stöd i lag eftersom tvånget innebär en begränsning av den grundlagsskyddade rätten att slippa påtvingade kroppsliga ingrepp och rätten att inte bli frihetsberövad . Dessa rättigheter får begränsas genom lag. Men det finns tvång som bedrivs utanför lagrummen. Tvång som aldrig registreras eller noteras. Tvång som gör skrivningar om patientens delaktighet i sin egen vård till just och endast skrivningar..
Tvångsvård i Sverige bedrivs enligt följande lagar: Lag om vård av missbrukare i vissa fall , Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, Lag om psykiatrisk tvångsvård samt Lag om rättspsykiatrisk vård, Inom tvångspsykiatrin får följande tvångsåtgärder användas : Tvångsmedicinering, fastspänning, Avskiljning, Kroppsvisitering/ytlig kroppsbesiktning samt restriktioner i användning av mobiler datorer samt granskning av post. Om en person som vårdas på tvång, inte vill ta sin medicin ska personalen så långt som möjligt respektera det. Men i vissa fall, om det anses absolut nödvändigt, har personalen rätt att tvinga personen att ta sin medicin.
Ät medicin – annars inget samtal
I radioprogrammet Radiopsykologen med titeln ”Tvånget gör mig ensam” som sändes den 18 januari berättar inringaren hur hon har stora problem med tvång och OCD. Hon är mycket tveksam till att ta antidepressiv medicin utan vill istället försöka förbättra sitt mående med samtalsterapi. När hon ansöker om detta får hon reda på att det är ett villkor att hon måste äta antidepressiv medicin först innan hon kan komma i fråga för samtalsterapi.
Tvångsmedicinering – också av försäkringskassan
Det här är ett typexempel på det som vi kallar för mikrotvång. Man tvingar på henne en vårdform hon inte vill ha som ett villkor för att hon eventuellt ska få den hon vill ha. Annars är alternativet att det inte blir någon vård alls. Utan att veta exakt hur stort detta villkorande är kan vi säga att det är vanligt förekommande i svensk psykiatri. Ett annat vanligt fenomen är att försäkringskassan säger att personer som är sjukskrivna för depression måste äta mediciner. Annars blir det ingen sjukpenning utbetalad. Man måste för att uppbära sjukpenning medverka till vård som snabbast möjligt gör en arbetsför igen.
Tvångsmedicinering – effekt av riktlinjer
Det är också en tydlig effekt av Socialstyrelsens riktlinjer och visar hur dessa effekten av dessa riktlinjer ofta går på tvärs emot skrivningarna i patientlagen som klart anger att patienter har rätt till inflytande och delaktighet i sin egen vård.
Socialstyrelsens riktlinjer för depression och ångest som kom i december anger att behandling med antidepressiva läkemedel är förstavalsbehandling (Nivå 1 på en tiogradig skala) vid egentlig depression). Alla former av terapi, som inringaren i Radiopsykologen efterfrågar, har nivå 10 i de nationella riktlinjerna, Vill säga kan erbjudas i undantagsfall.
Om man vägrar medicin – ingen behandling
Vems ord väger tyngst, patientens eller Socialstyrelsens? Naturligtvis Socialstyrelsens. Och eftersom det produktionstekniskt sett är billigare och enklare att erbjuda läkemedel som behandling, sätter vården som villkor att hon ska äta medicin trots att hon inte vill det. Accepterar hon inte det kan hon ju alltid tacka nej till vård. Hon räknas därmed som ”icke följsam till behandling” och är därmed inte längre vårdens problem. Oavsett hur dåligt hen mår.
Vi uppmanar alla som varit med om detta eller liknande situationer att kontakta oss så att vi kan göra någon form av rapport i ämnet.
Läs också artikeln ”Antidepressiva under tvång på vårdcentral”!
