I två olika artiklar har vi berättat om Kristine. Om ett liv kantat av övergrepp, dåligt mående och suicidförsök och om en traumabehandling som på många sätt gav henne livet tillbaka. Men det dåliga måendet har inte riktigt givit med sig än. Hon vill må bra, vill kämpa och ”tar vad hon får” i behandlingsväg av psykiatrin. Nu har hon testat transkraniell magnetstimulering och det verkar funka – hon mår mycket bättre!

Det är i mitten av juni. Kristine tycker att jag ska hänga med henne när hon får transkraniell magnetstimulering mot sin efterhängsna depression. Hon tycker att hon mår bättre av den och tycker att det är läge för mig som skeptiker att kolla in hur det går till. Vi kliver in i Capios stora hus på Söder i Stockholm. Kristine visar vant vägen. Här har hon sprungit varje dag i två veckor nu. Vi kommer in på en liten mottagning. De två undersköterskorna hejar glatt på Kristin som omedelbart går in i behandlingsrummet och sätter sig i stolen. En av sköterskorna sätter på Kristine en mössa som ska se till att man riktar de elektriska strömmarna på rätt plats i hjärnan på Kristine, det jordnötsstora område där hennes depression sitter. Apparaten startar och ett skarpt knäppande ljud, ungefär som vid en magnetröntgen startar. Efter cirka tre minuter är det klart och Kristine kan gå hem för idag.´

– Jag fick lite ont i huvudet efter den första gången, berättar Kristine, men sedan har jag inte känt något negativt alls av det, tvärtom, jag känner mig mer energifylld än på länge.

Vad är rTMS egentligen?

Vi skiljs åt. Kristine går hem till sig. Som den skeptiska person jag är inför alla ”magiska” metoder psykiatrin hittar på för ”bota” psykisk sjukdom och ohälsa (genom århundraden har man slängt folk hårt i väggen för att de ska bli mindre galna, sprutat kallt vatten på människor, sövt ner människor med insulin, skurit sönder folks hjärnor, pumpat människor fulla med mer eller mindre giftiga kemikalier eller kört stark el genom hjärna på dem) går jag hem för att läsa på om detta påfund, rTMS. Vad är det för något? Vad är evidensen jämfört med andra metoder?

På Capios (där Kristine får sin behandling) hemsida står följande:
”rTMS-metoden innebär att hjärnan stimuleras genom korta pulser av ett magnetfält över främre delen av hjärnan. Behandlingen ges dagligen vardagar i cirka fyra veckor. Vid behandling är du vaken och sitter i en fåtölj med en magnetspole riktad mot främre delen av huvudet. Behandlingen känns som små knackningar mot skalpen. Själva behandlingen tar bara 3 min och 20 sek och besöken ca 15 min. Första besöket tar ca 45 min för att göra inställningar. Besök 10 och 20 tar också ca 45 min för uppföljning av läkare.”

Man vet inte hur rTMS fungerar

Okej. Och hur funkar det då? Vad är det som händer i skallen och som får människor som haft depression länge att må bättre?
I det Nationella vård- och insatsprogrammet för depression och ångest står:

”RTMS skapar ett elektriskt fält som riktas över vissa områden i hjärnan som sannolikt är inblandade i mekanismerna bakom depressiva symptom. Studier visar att detta har en viss effekt mot depression.”
I en artikel i tidningen Vetenskap & Hälsa uttalar sig en professor i psykiatri, Anders Tingström på ungefär samma sätt:
 ”Metoden går ut på att en elektromagnet, som placeras mot utsidan av skallen (därav namnet transkraniell), producerar ett magnetfält som i sin tur inducerar förändringar i nervcellskretsarnas aktivitet i hjärnan.”
Det mest korrekta svaret är alltså att man, i likhet med ECT, inte vet hur rTMS fungerar.

rTMS saknar evidens

Men vet man ATT det fungerar? Detta tittade SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, på 2020. De skriver följande om rTMS:

”Repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) jämfört med skenbehandling (shambehandling) eller elektrokonvulsiv behandling (ECT), vid medelsvår till svår egentlig depression hos vuxna avseende långtidseffekter, kognitiva biverkningar och kramper. ”
”Denna sida innehåller 1 kunskapslucka”
”En vetenskaplig kunskapslucka innebär att systematiska översikter visar på osäker effekt eller att det saknas systematiska översikter. Kunskapsluckorna publiceras på SBU:s webbplats.”

rTMS sprids över landet

rTMS saknar alltså evidens. Trots det kan man i Läkartidningen läsa en artikel med följande budskap:

”Magnetstimulering vid depression sprids nu i landet”. I artikeln från 2021 framgår att hälften av landets regioner har startat kliniker som erbjuder behandlingen. De intervjuade läkarna är mycket entusiastiska. Ur Läkartidningens artikel:

”– Det här är en behandlingsform där hälften av dem med svårbehandlad depression får en halvering av sina symtom. I den stora gruppen som i dag inte får hjälp kan man alltså plötsligt hjälpa hälften, säger Robert Bodén, som var med i gruppen som granskade faktaunderlaget när de nationella riktlinjerna togs fram.

– Det är få läkemedel som matchar det i nuläget. Jag tror inte heller att det finns någon psykoterapiform som matchar det, även om det inte finns några direkta jämförande studier mellan psykoterapi och rTMS, fortsätter han.”

Kristine mår bättre av rTMS
Jag pratar med Kristine i början på augusti igen:

– Behandlingen tog slut i mitten på juli. Jag har mått bra efter det. Ingen ångest att tala om. Inga självmordstankar. Jag har ett annat driv i mig nu. Kan ta itu med saker mycket snabbare än förut. Jag har inte alls samma ångestpåslag och behöver inte använda lika mycket ångestdämpande medicin. Eller antidepressiva för den delen.

– Min självkänsla har blivit stärkt också. Jag kan inte förklara varför men måste tillskriva det elbehandlingen. Jag har varit så noga med att dölja alla mina kroppsliga skavanker med olika kläder men den här sommaren har jag struntat i det. Jag slår inte på mig själv längre – jag accepterar mig själv.

Inga biverkningar hittills

Kristine har varit utan behandlingen en månad. Det positiva håller i sig och hon har hittills inte märkt av några biverkningar.

– Jag har inte haft minsta problem. Det går inte att jämföra det här med ECT. När jag fick ECT kunde jag inte förstå engelska. Inte lösa korsord. Ingenting. Samtidigt har effekten på mig varit otroligt stor. Jag har fått svara på frågor om mitt mående under hela tiden Och så har de jämfört hur jag mår nu, mot i början och det är jättestora förändringar till det bättre.

– Jag är jätteglad att det har fungerat. Men jag tror att det är viktigt att man har ett positivt tänkande och att man måste hjälpa sig själv under tiden.

Personalen som sköter rTMS:en ska påbörja en gymnastikverksamhet för sina patienter. Det är något Kristine självklart hoppar på:

– Jag tar alla tillfällen jag kan. Det känns bra. Jag mår bättre, jag har gått vidare.  Jag tillskriver det den vård jag fått här på Capio. Från traumabehandlingen till den här elbehandlingen och nu gymnastiken. De släpper inte taget. Jag känner mig verkligen sedd och hörd.

Man måste ställa sig positiv till behandlingen

Man vet inte hur rTMS fungerar. Metoden saknar evidens. Man vet inte hur den står sig mot placebo eller andra metoder. Man vet inte hur lång tid effekten sitter i och man vet inget om biverkningar på lång sikt. Trots det håller metoden på att slå igenom stort i den svenska psykiatrin. Som skeptiker till, och kritiker av den ”moderna” psykiatrin skulle det vara lätt att kritisera det hela. Men varför skulle man göra det?

Om det nu finns en metod som är billig, som kan göras lättillgänglig, saknar allvarliga biverkningar på kort sikt och som faktiskt gör att svårt deprimerade människor mår bättre om så bara för kortare perioder så måste det ju vara positivt.

Kristine avslutar:

– Det sker inget mirakel, man måste jobba med sig själv samtidigt som man gör det här. Traumabehandlingen hjälpte mig att vända på tankarna. Men jag är förvånad över det lyft jag fick av den här behandlingen, det fick jag inte av traumabehandlingen. Samtidigt är jag säker på att den här behandlingen inte hade fungerat utan traumabehandlingen.

Här kan du läsa en annan text (engelsk) om ämnet: Too Good to Be True: How TMS Damaged My Brain

Skribent Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Läs också…

• Misshandlad, våldtagen, övergiven, sedan barnsben – ändå lever Kristin
• Traumaterapin hjälpte Kristin på väg till ett bättre mående