Statskontoret fick i februari uppdrag av regeringen att kartlägga fenomenet att personer med ekonomiskt bistånd tvingas flytta till en annan kommun för att få en bostad. Detta kallas ofta för social dumpning i media. Statskontoret kommer fram till att det är utbrett och att flytten ofta går från rika kommuner med bostadsbrist till fattiga kommuner med överskott av bostäder. Statskontoret säger själva att de inte kan förändra de bakomliggande orsakerna.
Många medier har under senare år rapporterat om social dumpning. Vissa kommuner har känt sig utsatta i och med att det flyttar in personer som är i behov av ekonomiskt bistånd vilket ökar deras kostnader. Inte sällan är det kommuner med få arbetstillfällen och låg skattekraft och som tvingas göra besparingar på välfärden när de får ökade kostnader. Detta leder också till att det blir svårt för den enskilde att få ett arbete och etablera sig i samhället.
Statskontoret kallar det inte för social dumpning
Statskontoret väljer att inte kalla fenomenet för social dumpning pga att de anser att det bland annat är nedvärderande mot dem som flyttar, och använder istället formuleringen aktiv medverkan. Deras definition är följande: Aktiv medverkan är när en kommun genom sitt agerande får en person med ekonomiskt bistånd att flytta till en annan kommun, utan att personen själv har uttryckt en tydlig vilja att flytta. Statskontoret väljer även i andra avsnitt att använda nedtonade begrepp och definitioner i syfte att göra problembeskrivningen mindre drastisk. Men det är oerhört ingripande för dem som drabbas, dvs först och främst de människor som tvingas iväg till en ny plats som de saknar någon som helst anknytning till.
Statskontoret anser inte heller att flytten är tvingande
Statskontoret anser att en flytt till en annan kommun ytterst är ett beslut som fattas av den enskilde! Detta trots att de skickade ut en enkät till alla kommuner och 24 % av de som besvarat den kräver att mottagaren av ekonomiskt bistånd ska söka bostad utanför den egna kommunen för att de ska få ekonomiskt bistånd (något som strider mot socialtjänstlagen). Man har också intervjuat personer som jobbar på kommuner som tagit emot inflyttade som använder just de orden: människor har tvingats att flytta. Ibland har kommunanställda t.o.m. pratat med drabbade som gråtit efter att ha blivit tvingade att flytta. Att Statskontoret försöker tona ned tvånget är mycket tydligt och väldigt allvarligt tycker vi.
Kan tvingas att flytta till små orter
Bostäderna som de nyinflyttade hamnar i är inte sällan belägna utanför tätorten, med sämre kommunikationer och längre till skola och annan samhällsservice. Möjligheten att få ett arbete är också ofta begränsad vilket leder till sämre möjligheter att etablera sig i samhället. Få av dem som tvingas flytta har körkort och bil.
Enligt en kommunföreträdare: ”X är centralort med mindre samhällen och byar där det finns en del hyresfastigheter, men det går knappast att leva där. Den enda bussen som går är skolbussen, men inga affärer. De vet inte vad de flyttar till, svårt att leva där.”
Vilka personer är det som tvingas att flytta?
Enligt utredningen är det fyra grupper som drabbas. Dessa är nyanlända, personer med missbruk eller andra sociala problem, strukturellt hemlösa och personer i behov av skyddat boende.
Statskontorets enkätresultat visar att i 76 procent av kommunerna har nyanlända som behöver ekonomiskt bistånd flyttat till kommunen. Nyanlända har varit i Sverige under kort tid och har ofta stora problem att ta sig in på den reguljära bostadsmarknaden.
Många personer med missbruk eller andra sociala problem är långvarigt beroende av stöd från socialtjänsten enkätresultatet visar att under 2019 och 2020 har personer med missbruk eller andra sociala problem flyttat in och behövt ekonomiskt bistånd i 81 procent av kommunerna.
Strukturellt hemlösa är personer som inte kommer in på den ordinarie bostadsmarknaden men som inte behöver annat stöd än hjälp med ett boende. Under det senaste decenniet har det blivit allt svårare att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden. I 33 procent av kommunerna har personer inom gruppen strukturellt hemlösa flyttat in och behövt ekonomiskt bistånd.
Det är relativt vanligt att kommuner behöver hjälpa personer, främst kvinnor, som på grund av våld eller andra övergrepp behöver komma bort från sin hemkommun. Dock fungerar detta ofta väl pga att kommuner är både ”mottagare” och ”avsändare”. Men för mindre och ekonomiskt svaga kommuner kan det vara problematiskt. Privata företag kan köpa upp bostäder i kommuner och anordna skyddade boenden där, som de kan ta ut mycket höga hyror för.
Barn blir särskilt drabbade
Flera kommunföreträdare har sagt att barnen riskerar att bli de stora förlorarna genom de upprepade flyttar som ”aktiv medverkan” kan innebära. Detta eftersom upprepade skolbyten försämrar till exempel skolprestationerna. Barnkonventionen, som blev lag i år, slår fast att ett barn har rätt till den levnadsstandard som krävs för sin fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Konventionsstaterna ska vid behov erbjuda materiellt bistånd och utarbeta stödprogram för att garantera denna rättighet, särskilt när det gäller mat, kläder och bostad.
Ett problem för mindre kommuner med ansträngd ekonomi
Statskontoret anser att huruvida det är ett problem för kommuner beror på deras strukturella förutsättningar, såsom storlek, ekonomi, arbetslöshet och bostadsmarknad. Det är samtidigt vanligare att dessa kommuner drabbas. Det är vanligare att kommuner med låg skattekraft och högre arbetslöshet får ta emot personer än välmående kommuner. Det är samtidigt vanligare att kommuner med balans i eller överskott av bostäder som är mottagare, vilket ter sig som självklart.
Bostadsbrist och ekonomiska skäl
Den viktigaste faktorn är bostadsbristen i många kommuner, enligt Statskontoret. Bostadsmarknaden präglas i dag av brist på bostäder i flertalet kommuner, men inte i alla. Statskontoret säger också att ”det kan även finnas ekonomiska motiv bakom aktiv medverkan.” De säger att de inte kan slå fast med säkerhet att det finns ekonomiska motiv, och att ”det är också tveksamt om någon kommun öppet skulle erkänna detta”. Vissa kommunföreträdare de har intervjuat är dock säkra på sin sak och säger att ekonomin styr. Det verkar som att det skulle krävas ett erkännande av kommuner för att Statskontoret skulle våga säga detta. Samtidigt refererar de till en artikel i Hem & Hyra – Norrland får betala när rika Stockholmskommuner ”dumpar” bostadslösa. Återigen är det tydligt att Statskontoret inte vill peka ut kommuner som agerar hänsynslöst.
Statskontoret kan inte lösa problemen
Eftersom utflyttningen berör bostadspolitik, socialpolitik, integrationspolitik och arbetsmarknadspolitik är det svårt att angripa med enskilda förslag. Pga situationen på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden kan deras förslag inte göra någon avgörande skillnad. Trots detta lämnar de förslag som de tror kan motverka och mildra konsekvenserna.
Bättre informationsutbyte mellan kommuner
De kommuner som tar emot personer uppger att de sällan får någon information från kommunen som skickar iväg personen. Detta uppges bland annat bero på sekretess i Socialtjänstlagen och att ekonomiskt bistånd ges för en månad i taget, och att det därför inte finns något ärende för att flytta över, något som annars kräver samverkan. Statskontoret föreslår att kommuner på olika vis ska bli bättre på att kommunicera med varandra. Detta ska ske genom överenskommelser.
Länsstyrelserna ska initiera samverkan mellan kommuner
Länsstyrelserna föreslås initiera samverkan mellan kommuner för att motverka ”aktiv medverkan” I uppdraget bör ingå att till regeringen redovisa länsstyrelsens bedömning av i vilken utsträckning kommunerna har utvecklat en samsyn när det gäller att motverka aktiv medverkan.
Socialstyrelsen ska göra tillägg i sina allmänna råd
Statskontoret slår fast att det strider mot socialtjänstlagen att ställa som krav för att få försörjningsstöd att bidragstagare ska söka bostad i hela landet. Detta har slagits fast i flera domar i Högsta Förvaltningsdomstolen. Därför bör Socialstyrelsen i sina allmänna råd tydliggör att kommuner inte har rätt att ställa detta som krav. Man föreslår också att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp om kommunerna även efter en ändring av de allmänna råden villkorar ett fortsatt försörjningsstöd med krav på flytt. Detta pga att ”Det är inte givet att ett förtydligande i Socialstyrelsens allmänna råd leder till att de berörda kommunerna ändrar sitt agerande i det här avseendet.”
Tandlösa förslag från Statskontoret
Eftersom Statskontoret slår fast att de inte kan göra något åt de bakomliggande orsakerna till problemet är det inte förvånande att förslagen är tandlösa. Men även med detta i beaktande är förslagen påfallande lågt ställda. Kommuner bryter mot lagen när de tvingar mottagare av ekonomiskt bistånd att söka bostäder utanför den egna kommunen. Och det bästa Statskontoret kan föreslå är att Socialstyrelsen ska uppdatera sina allmänna råd. Vilket trams! Det krävs juridiska sanktioner mot dessa lagbrott.
Förslaget om överenskommelser mellan kommuner är också nedslående. Eftersom stora ekonomiska incitament påverkar kommuners agerande måste det till något starkare än överenskommelser, som till sin natur är frivilliga. Varför inte en lagändring som säger att kommuner alltid måste samverka vid överflyttning av personer som behöver kommunernas stöd som ekonomiskt bistånd? Att det tekniskt sett inte är ett ärende som behöver överflyttas pga att ekonomiskt bistånd endast beslutas om en månad i taget skulle lika gärna kunna ges en annan tolkning. Eller att om man som person vill flytta skulle man kunna besluta om att man måste medge att sekretessen mellan de berörda kommunerna inte ska gälla. Det finns många sekretessbrytande regler i Sverige.
Det är såklart inte Equals uppgift att lösa detta problem, men kom igen Statskontoret! Era förslag är så intetsägande att man blir förbannad.
Skribent: Dennis Aberos
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
