Annette Lindmark är frustrerad över socialtjänsten. Hon har fått ett erbjudande om jobb i Östersund. Hon vill inte annat än att flytta dit och komma igång med jobbet för att kunna slippa försörjningsstödet. Hennes socialtjänst har hittills betalat 120 000 kronor i onödan för att kvarhålla henne i bidragsberoendet. Låter det snurrigt? Ja, det är inget emot vad det är.
Annette Lindmark ansöker sedan flera år om försörjningsstöd för att hon gått arbetslös och saknat bostad. Annette som av och till använt amfetamin bor för närvarande på ett stödboende som kostar socialtjänsten i Farsta cirka 40 000 kronor per månad. I februari fick Annette ett erbjudande om jobb av sin före detta man uppe i Östersund. Hon skulle fungera som alltiallo på exets firma och hjälpa till med transporter, städning och andra uppgifter i företaget. Nu gällde det bara att hitta en bostad i Östersund som Annette hade råd med de första månaderna innan den första lönen kom in.
Ansökte om tre månadshyror…
Nu är det så att om man gått på försörjningsstöd en längre tid har man inte direkt några reserver att ta av när ett sådant här tillfälle bjuds. Och om man dessutom, som Annette råkat ut för, åtskilliga gånger nekats försörjningsstöd för att hon haft en bil hon aldrig ägt, skriven på sig, förstår ju de flesta att det blir svårt att betala hyran i förskott eftersom man får lön i efterskott. Annette ansökte alltså om tre månadshyror hos socialtjänsten i Farsta och trodde att de skulle jubla. De skulle bli av med Annette och en stor kostnad. Och Annette skulle bli av med dem och leva ett eget självständigt liv. Helt enligt socialtjänstlagens intentioner.
…men nekades
Döm därför om Annettes förvåning när först hennes handläggare på Individ- och familj nekade henne stöd för de ansöka hyrorna eftersom det inte var att räkna som behandling utan boende och det kunde han inte bevilja. Han hänvisade till ekonomienheten. Hennes ekonomihandläggare nekade ansökan hänvisandes till den där bilen som Annette redan nekats försörjningsstöd för ett flertal gånger. Som skäl för sitt nekande av tre månadshyror på 4 300, alltså sammanlagt 12 900, angav socialtjänsten sina egna regelverk. Men man fortsatte glatt och utan ifrågasättande, att betala Annettes fortsatta boende på stödboendet om 40 000 kronor i månaden.
Överklagade avslaget
När det gått två månader och socialtjänsten betalat 80 000 kronor för att kvarhålla Annette i bidragsberoende skrev hon en överklagan. Hon påpekade att det som skedde inte var rimligt, varken för henne själv, för skattebetalarna eller att hela förfarandet ens följde lagen. Hon hänvisade till en skrivning i kommunallagen som anger:
”Kommuner och landsting ska ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verksamhet som bedrivs genom andra juridiska personer.(—)”.
Svaret på denna överklagan, efter tre månader och ytterligare 40 000 kronor i kostnader för socialtjänsten, blev att Annette kallades till ett möte där hon skulle träffa sin ekonomihandläggare samt en tjänsteman från stadsdelens enhet för felaktiga utbetalningar.
Felaktiga utbetalningar till Annette?
– Jag trodde att det var deras felaktiga utbetalningar som skulle diskuteras, säger Annette, men det var det inte. De ville diskutera felaktiga utbetalningar de gjort till mig under de här åren jag gått på försörjningsstöd. Jag har fått ut 2080 kronor under den här tiden eftersom jag nekats utbetalningar på grund av den där bilen. Det var tydligen de pengarna de ifrågasatte om det var korrekta utbetalningar. Jag frågade hur de kunde fästa så stor vikt vid 2000 kronor i utbetalningar till mig och inte på de 120 000 kronor de betalat för mitt boende helt i onödan.
– Hon från enheten för felaktiga utbetalningar sa att socialtjänsten hade sina regler att följa, och att saker och ting inte är så enkelt men att hon ändå kunde se att jag hade en poäng, berättar Annette.
Hoppas på att kunna komma iväg
Efter mötet lovade socialtjänsten att nu skulle det gå undan och man skulle snabbt försöka hitta en lösning på hela situationen med ett trepartsmöte mellan socialtjänstens olika enheter och Annette. Det har nu gått två veckor sedan det första mötet och det kommer troligen att dröja ytterligare en månad och 40 000 kronor innan det beslutet fattas.
Annette förstår ingenting. Om socialtjänsten beviljat hennes första ansökan hade hon numer varit en arbetande, skattebetalande medborgare boende i egen lägenhet i Östersund. Istället är hon fortfarande en bidragsberoende, icke skattebetalande medborgare i Stockholm som bor på ett stödboende. För detta har skattebetalarna i Stockholms kommun betalat 160 000 kronor.
– Det är byråkrati och det är slöseri och jag kan inte förstå hur det kan få gå till så här, säger Annette.
Hon hoppas nu på att komma iväg innan midsommar. Återstår att se om så blir fallet.
