Socialtjänsten i Farsta struntar i individuell bedömning – trots lagkrav

Farsta centrum
– Hur skulle jag ha kunnat lämna in underlag som aldrig efterfrågats? De måste ju kontakta mig om de tycker att de behöver mer underlag än vad som efterfrågats i ansökningsblanketten, INNAN de tar beslut. Det gjorde de inte och jag är faktiskt inte synsk. Foto: Privat

Ekonomiskt bistånd är uppdelat i två delar. Riksnormen, samt kostnader för ”livsföringen i övrigt”. Beslut rörande poster utanför riksnormen ska – enligt lag – grundas på en individuell behovsprövning. Trots det fattar socialtjänster avslagsbeslut på generell grund, utan att utreda individens behov. Mona nekades kostnader för medicin för att den inte ingick i högkostnadsskyddet. Vilken medicin hon sökt bistånd för, eller att hon – genom receptförskrivning – har ett påvisat behov, struntade Farstas socialtjänst i.

Mona har varit beroende av försörjningsstöd i över fyra år. Hon är sjukskriven, men då hennes sjukpenning är låg tvingas hon söka kompletterande försörjningsstöd för att uppnå skälig levnadsnivå. Under många år har hon bollats mellan huvudmännen; Försäkringskassan, socialtjänsten och psykiatrin. En trio av aktörer som genom sina tillkortakommanden cementerat rehabiliteringshinder snarare än erbjudit någon konkret hjälp framåt. Otaliga SIP-möten har hållits  men resultaten uteblir. Rehabilitering från en aktör, avbryts av en annan. Och så här håller det på, i ett oändligt moment 22. Lag följs inte. Riktlinjer följs inte. Tjänstemän ljuger obekymrat eller hävdar regler som senare visar sig sakna stöd i lag. Den osäkra tillvaron det innebär att vara i beroendeställning till bland annat socialtjänsten försvårar Monas PTSD och gör att hon inte läker. Ett av symtomen på PTSD är sömnsvårigheter:

– Jag har långvariga sömnstörningar. Jag har provat olika mediciner, jag har provat kurser och sömnhygien men inget funkar. Tyvärr krockar också en hel del läkemedel med min hjärtmedicin. Därför ville jag prova Melatonin. Särskilt då den inte är sinnespåverkande vilket är en förutsättning för min psykologiska behandling.

Melatonin – en bra, dyr medicin utanför högkostnadsskyddet

Melatonin är en dyr medicin. Dyr därför att den 2021 föll ur högkostnadsskyddet för de flesta patientgrupperna. Runt om i landet har socialtjänster fattat principbeslut om att inte bevilja kostnader för läkemedel som inte ingår i högkostnadsskyddet. Men kan de fatta sådana beslut?

Mona fick ett recept på Melatonin av sin läkare och ansökte om bistånd för kostnaden. På ansökningsblanketten för ekonomiskt bistånd står att man ska bifoga receptkvitto, vilket Mona också gjorde. Pga integritetsregler framgår det inte på kvittot vilken medicin som hämtats ut.
Hon fick omedelbart avslag med motiveringen att medicinen ”ingår inte i högkostnadsskyddet”. ”Skälig kostnad är normalt de mediciner som ingår i högkostnadsskyddet”.

Automatiskt avslag för receptförskriven medicin som inte ingår i högkostnadsskyddet

Mona är dessvärre van vid att socialtjänsten nekar henne bistånd utan att ha lagstöd för det. När hon i början sökte kontakt med socialtjänsten nekades hon att ens få ansöka om ekonomiskt bistånd, av enda anledning att hon var frilansare med F-skattsedel. Det faktum att hon var 100% sjukskriven, med noll kronor i firman eller på kontot struntade socialtjänsten i.
Efter många turer hjälpte Equal till att överklaga och Mona fick rätt av Förvaltningsrätten. Mona har under tiden hon haft kontakt med socialtjänsten, för sin överlevnads skull, för att kunna försvara sig, lusläst de lagar som reglerar verksamheten. När hon fick beskedet att hon fått avslag på receptförskriven medicin, visste hon att det var fel:

– Bästa försvaret mot paragrafryttare, är att vara en ännu bättre paragrafryttare, säger Mona. Så ska det inte behöva vara, men så är det, tyvärr.

– Ekonomiskt bistånd är uppdelat i två delar. Den första är Riksnormen som är en generaliserad del, lika för alla. Den andra avser ”livsföring i övrigt”. För de kostnader som tillhör andra delen MÅSTE socialtjänsten göra en individuell behovsprövning –  enligt lag. Det är alltid den sökandes individuella behov och omständigheter som ska ligga till grund för beslut om biståndet kan beviljas eller inte.

– Någon individuell behovsprövning hade socialtjänsten i Farsta inte gjort. Hur kan de bedöma mitt individuella behov om de inte ens vet – eller tar reda på – vilken medicin jag sökt bistånd för?

Socialtjänsten hänvisade till dokument som saknade lagstöd

Mona inledde en diskussion med sin socialsekreterare där hon ifrågasatte varför de inte gjort någon individuell behovsprövning. Först hävdade socialsekreteraren att medicinkostnaden omfattades av riksnormen, vilket Mona snabbt kunde motbevisa.

– Receptfria läkemedel som salvor och sånt gör det, men aldrig receptförskriven medicin, säger Mona.

Då kontrade handläggaren med att omprövning kunde ske, förutsatt att hon inkom med ett separat särskilt läkarintyg, utöver hennes befintliga sjukintyg. När Mona bad om lagstöd för detta, mejlade socialsekreteraren ett word-dokument (klicka för att läsa) som han menade att socialtjänsten i Farsta använder som beslutsstöd.

– Det där obskyra dokumentet var ju inget lagstöd. Det var någon hemmasnickrad intern tolkning, som inte härstammade från vare sig rättskälla eller ens deras egna riktlinjer.

Socialtjänsten överprövar läkares förskrivning

Med hänvisning till dokumentet hävdade socialsekreteraren att omprövning kunde ske om Mona inkom med ett särskilt läkarintyg som besvarade ett antal frågor:

”Är läkemedlet nödvändigt ur hälsosynpunkt eller finns andra behandlingsalternativ? Vad finns för risker om behandling med detta läkemedel uteblir? Finns alternativa läkemedel som ingår i högkostnadsskyddet? I så fall vilka? Har dessa alternativ prövats?”

– Det där var frågor som han borde ha ställt under en individuell behovsprövning, inte EFTER avslag. Sen är det ju skillnad på om medicinen är receptförskriven, till skillnad från receptfri medicin. Eftersom jag fått medicin på recept, är det rimligtvis redan styrkt att jag har behov av medicinen. En läkare har förskrivit mig en medicin för att läkaren anser att den är nödvändig. Denna förskrivning ska nu överprövas av en handläggare på socialtjänsten, som helt saknar medicinsk kompetens

Socialtjänsten ville ha in underlag – men bad inte om det

En annan märklig sak var att handläggaren tyckte att Mona skulle ha förstått från början att hon skulle ha lämnat in ett separat läkarintyg för medicinen, tillsammans med ansökan. I ett mejl skev han:
”Vad gäller din individuella behovsprövning uteblev den då du inte inkom med underlag som föranledde behovet av en individuell behovsprövning. Grundprincipen är att medicin utanför högkostnadsskyddet inte beviljas. Om det i samband med ansökan om medicinkostnad inkommer underlag som visar på att det finns ett behov av medicin utanför högkostnadsskydd görs en individuell behovsprövning”.

– Hur skulle jag ha kunnat lämna in underlag som aldrig efterfrågats? Det är ju det utredningsplikten och en individuell behovsprövning går ut på, menar Mona. De måste ju kontakta mig om de tycker att de behöver mer underlag än vad som efterfrågats i ansökningsblanketten, INNAN de tar beslut. Det gjorde de inte och jag är faktiskt inte synsk.

– Nummer ett har socialtjänsten inte lagstöd att villkora individuell behovsprövning. Den SKA göras. Den MÅSTE göras. Så står det tydligt i lag och förarbeten. Det finns inget författningsstöd som tillåter avsteg från det, och de kan inte skylla över sin utredningsplikt på den sökande – genom att kräva att den sökande skulle varit synsk?!
Nummer två har socialtjänsten inte lagstöd att kräva ett specifikt läkarintyg. De får kräva styrkande underlag men de får inte begränsa vilken typ av underlag det kan vara. I andra domslut har det varit tillräckligt med t.ex. en journalanteckning. Soc får inte försvåra för biståndssökande att kunna ta tillvara sin rätt. De får inte beskära gällande rättspraxis med egna påhittade villkor.

Komplex medicinsk situation

– Jag har dessutom en väldigt komplex medicinsk situation. Efter min hjärtoperation äter jag blodförtunnande medicin som är ett ökänt problemläkemedel. Den krockar med typ 375 andra läkemedel. Socialsekreteraren verkade vilja ha alla 375 förklarade och inklistrade i ett läkarintyg. Hade handläggaren varit minsta insatt i mitt ärende, hade han förstått att jag inte kan ”prova” vilka mediciner som helst.

– Dessutom är Melatonin det enda läkemedel som Region Stockholm rekommenderar för långvariga sömnstörningar, oavsett om det ingår i högkostnadsskyddet eller inte. Om vårdens regelverk avråder från alla andra sömnmediciner, vilken laglig rätt har socialtjänsten – som helt saknar medicinsk kompetens – att kräva annat då? Det har de inte. Socialtjänstens besparingsönskemål står inte över lagen.

– Tänk om det hade varit min hjärtmedicin som ramlat ur högkostnadsskyddet, skulle jag tvingats vara utan den då? När socialtjänsten avslår utan att ens ta reda på vilken medicin det handlar om utsätter de i värsta fall den sökande för konkret livsfara.

Vann över socialtjänsten i förvaltningsrätten

Mona struntade i socialtjänstens ”pseudo-omprövning”, överklagade och fick rätt i Förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten skriver i sina domskäl:

”Kostnaden för läkemedlet i fråga ingår inte i högkostnadsskyddet. Det framgår dock av inlämnat läkarintyg att Mona har allvarliga sömnstörningar och är i behov av läkemedlet Melatonin. Andra läkemedel rekommenderas inte pga. för tillvänjning och negativ effekt på att kunna tillgodogöra sig systematisk psykologisk behandling. Det anges vidare att det inte finns något annat läkemedel som har liknande effekt på sömnstörningar. Vidare anges att det är av största vikt att hon tar läkemedlet eftersom sömnbrist och obehandlad sömnstörning kan förvärra hennes psykiska hälsa avsevärt. Sammanfattningsvis görs därför bedömningen att Mona har behov av bistånd för läkemedelskostnader för Melatonin i enlighet med receptförskrivelsen för att kunna uppnå en, vid tidpunkten för det överklagade beslutet, skälig levnadsnivå. Överklagandet bifalles i enlighet härmed.”

Socialtjänsten använder generaliserade avslag som metod

– Min erfarenhet är att socialtjänsten använder generaliserade avslag på ett systematiskt sätt – trots att det strider mot lag. De struntar i att göra individuella behovsprövningar – trots att det står i lag. Rättssäkerheten på Farstas socialtjänst lyser med sin frånvaro. De läser inte ens innantill i sina egna riktlinjer. Det går inte missa typ tolv tydliga anvisningar om att individuell behovsprövning MÅSTE göras.

– De sparar pengar på det här sättet. Folk förlitar sig på att de följer lag. Avslagsmotiveringar som hänvisar till en ”huvudregel”, ”beviljas generellt inte” osv, låter ju korrekt och riktigt. Då ifrågasätter man inte, överklagar inte. Det var därför jag ville att ni skulle skriva om det här. Så att andra inte blir lurade av det här subtila, olagliga sättet de avslår på. Det är alltid det individuella behovet som ska avgöra om biståndet kan beviljas eller inte.

– I fall som det här är det bara den som överklagar som får lagstadgad individuell behovsprövning (vilket är färre än 5% av de som fått avslag). Är kommunen nöjd med att spara pengar genom att bryta mot lag? Är det så medborgarna tycker att kommunen ska spara in pengar, genom att systematiskt agera rättslöst mot de mest utsatta?

Alla har inte lika mycket värde – trots alla vackra ord

– Hur står det till med värdegrunden och ”allas lika värde”? Kommunen slänger sig med så fina och inkluderande texter i sina verksamhetsplaner, om likabehandling, inkludering osv. Men i verkligheten behandlas biståndstagare som om de helt saknar människovärde. Då har du avhumaniserats och reducerats till en kostnadspost. Men att dumsnåla besparingsincitament som detta – dessutom utan lagstöd – sannolikt leder till större kostnader på lång sikt, det förstår man inte? Vad har man ”sparat” på att förlänga min sjukskrivning genom att konstant hindra min rehabilitering?

– Socialtjänsten i Farsta – och för all del Stockholms Stads kommun – visar tydligt att de inte bryr sig om rättsregler. Samtidigt handlar stora delar av debatten om att det skulle vara bidragstagare som fuskar. Kommuner satsar stora pengar på att jaga bidragsfusk – för att öka förtroendet för välfärdssystemet. Men förtroende går ju åt två håll. Hur vore det om de skulle satsa lika mycket på att behandla sina invånare rättssäkert och se till att de själva följer lagen?

Det talas ofta om bidragsbrott nuförtiden – när dessa begås av medborgare.  Detta är ett typexempel på när socialtjänster begår bidragsbrott.

Monas tips till dig som fått avslag

1. Läs Socialstyrelsens handbok för ekonomiskt bistånd. Japp, du läste rätt. Eftersom socialtjänsten inte verkar läsa den själva, kan det vara bra att läsa innantill vad du faktiskt kan eller bör ha rätt till. Där står också vilka lagar som stödjer Socialstyrelsens riktlinjer. De kan du hänvisa till om du behöver överklaga.

Handläggare letar bara upp skäl som kan användas för att avslå och struntar i vad Socialstyrelsen anger bör beviljas. T.ex kostnader för internet, glasögon, elskulder m.m.
(Länka till socialstyrelsens senaste handbok).

Stockholms Stads (eller din kommuns) egna riktlinjer däremot, kan du strunta i. De är bara en nedbantad version av Socialstyrelsens handbok (se länk ovan), och uppenbart ämnad att vara mycket mer restriktiv och snål. Handläggare kommer säkert hänvisa dig till kommunens lokala riktlinjer, men låt dig inte luras av det. Kommunens lokala riktlinjer gäller inte som lagstöd i domstol. Dessutom är de kommunala riktlinjerna skrivna av socionomer och inte av jurister (åtminstone enl. socialförvaltningen i Stockholms Stad) vilket öppnar för att kommunen i värsta fall hänvisar till riktlinjer som inte har stöd i lag.

2. Överklaga, överklaga, överklaga! Som Per Sternbeck brukar säga: En dålig överklagan är bättre än ingen överklagan!

3. Har du eller någon du känner också fått ett generaliserat avslag? Skicka gärna en kopia på beslutet till Equal. Ju fler exempel vi samlar, desto mer kan vi påverka, exempelvis genom en gruppanmälan till JO.

Rättskällor:
Gällande att socialtjänsten MÅSTE göra individuell behovsprövning:

  • 4 kap. 1§ SoL
  • Prop. 2000/01:80 s. 92
  • Prop. 1996/97:124 s. 66, s. 169
  • RÅ 2010 not 70

Gällande att socialtjänsten MÅSTE kontakta den sökande för möjlighet till komplettering, INNAN avslag:

  • 20§ Förvaltningslagen
  • 23§ Förvaltningslagen
  • 25§ Förvaltningslagen

Skribent: Per sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Ett svar

  1. Tack för en intressant artikel. Det är grundläggande att det görs en individuell bedömning och att krav på underlag ska ställas innan beslut fattas. Som jag ser det borde bilden ha kompletterats med att det finns ett flertal kammarrättsdomar, det vill säga rättskällor, som säger att det krävs särskilda skäl för att receptbelagd medicin som inte ingår i högkostnadsskyddet ska beviljas. Här verkar förvaltningsrätten gjort bedömningen att det fanns sådana skäl i och med att överklagandet bifölls. Men än en gång bra att ni tar upp vikten av individuella bedömningar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade artiklar

Equals nyhetsbrev

Prenumerera på Equals nyhetsbrev. Nyhetsbrevet kommer ut en gång i månaden med intressanta artiklar, krönikor och mycket mer.





Equals öppettider

QvinnoQraft

Måndag -Fredag 10.00 – 17.00
Kontakt
070-792 41 78
qvinnoqraft[@]equalsthlm.se

Råd § Stöd

Vi svarar på frågor om psykisk ohälsa, beroende och läkemedel. Eller om du har problem med soc, sjukvård eller andra myndigheter. Hör av dig!

Ring! 070-797 20 29
Telefontider: 12:00 – 17:00
Mejla! info[@]equalsthlm.se

Kolla in vår guide:
Hävda dina sociala rättigheter

Besöksadress
Grindsgatan 37, Stockholm Södermalm

Ring! 070-797 20 29 - Mejla! info(@)equalsthlm.se

Vi svara på frågor om psykisk ohälsa, beroende och läkemedel. Eller om du har problem med soc, sjukvård eller andra myndigheter. Hör av dig! Telefontider: 12:00 – 17:00.
Råd & stöd