Regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga LPT och LRV, dvs psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Socialstyrelsen valde att ge NSPH i uppdrag att samla patienters och anhörigas perspektiv och uteslöt initialt andra föreningar däribland Patienter och Anhöriga i Rättspsykiatrin (PAR) från delaktighet. Och NSPH misslyckades med att samla in erfarenheter från LRV-patienter.
För ett par år sedan bestämde regeringen att de ville kartlägga LPT- och LRV-vården. De gav uppdraget till Socialstyrelsen. PAR kontaktade Socialstyrelsen och ville veta mer och även att få ingå i kartläggningen. Vi fick då till svar:
När det gäller patienters och anhörigas perspektiv har Socialstyrelsen anlitat samarbetsorganisationen NSPH för att genomföra den delen.
NSPH lyckades inte få tillräckligt många svar från LRV-patienter/anhöriga och utelämnade detta
När NSPH publicerade sin rapport för någon månad sedan visade det sig att de endast redovisade patienters och anhörigas perspektiv från den psykiatriska tvångsvården och inte rättspsykiatrin. Anledningen till detta var att underlaget som NSPH fick var alltför begränsat för att kunna särredovisas när det gäller den rättspsykiatriska vården.
Endast 48 enkätsvar från patienter, 34 i LPT och 14 i LRV
Det är förbluffande få patienter som NSPH fick svar från – endast 48 stycken. Det är nästan skrattretande om inte det vore för att patienterfarenheter är en viktig källa om man vill få reda på vilka brister som finns i tvångsvården. NSPH hävdar att de är organisationen med mest bredd och räckvidd inom psykiatrisk vård, men uppenbarligen har de inte mycket förankring med patienter och anhöriga.
NSPH har genomfört ett tre år långt projekt i rättspsykiatrin
Arvsfonden beviljade pengar till ett treårigt projekt i rättspsykiatrin till NSPH. Tog de inte reda på hur man kommunicerar med patienter eller samlar in erfarenheter från patienter och anhöriga under dessa tre år? Inte tillräckligt väl i vart fall när de lyckades få 14 patientsvar.
Socialstyrelsen uteslöt till en början PAR från att lämna in sina erfarenheter till kartläggningen
Som vi skrev ovan hänvisade Socialstyrelsen till att NSPH skulle samla in patient- och anhörigerfarenheter. De sa till och med att de inte var intresserade av att få synpunkter från oss. Vi kontaktade regeringskansliet och till slut fick vi möjlighet att dela med oss av våra erfarenheter.
Socialstyrelsen tackade för vårt bidrag men vi kan inte se att våra synpunkter gav något avtryck
Det kändes nästan som att Socialstyrelsen pliktskyldigt tackade oss för vårt bidrag. För i deras kartläggning nämns endast synpunkterna som NSPH samlat in. PAR har haft kontakt med generaldirektören på Socialstyrelsen Olivia Wigzell som skriver att ”Underlaget utgjorde bland annat bakgrundsmaterial till de enkäter som vi skickade ut till verksamheter som bedriver psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård.”
Innehållet i vården och återhämtning – klinikernas kontra patienternas upplevelse
Socialstyrelsens kartläggning nämner att hur personalens bemötande upplevs, möjligheten till utomhusvistelse, vilka aktiviteter som erbjuds under vårdtiden, hur avdelningen arbetar med patientdelaktighet, om avdelningen arbetar med psykoedukativa program, med mer kan ha betydelse för patientens möjlighet till återhämtning. De skriver också att de allra flesta verksamheter anser själva att utbudet av aktiviteter som erbjuds täcker, eller delvis täcker, patienternas behov av meningsfull sysselsättning. Inom rättspsykiatrin tillbringas en stor del av dagen till att se på TV, gå fram och tillbaka i korridoren och spela kort. Något som de flesta patienterna skulle säga om de fick frågan om vad de gjorde om dagarna.
Kartläggningen både hade kunnat och borde ha varit mer inkluderande och bättre genomförd
Om Socialstyrelsen hade valt ett bredare perspektiv och samlat in erfarenheter från fler än endast NSPH hade de fått ett bättre underlag. I myndighetens eget projektdirektiv står att Kunskapsinhämtning utöver registerstudier kan komma att inbegripa strukturerade dialogmöten med professionen, patient-, brukar- och anhörigorganisationer.
Hur mycket information fick regeringen ut av kartläggningen?
Ja, regeringen fick i alla fall inte särskilt mycket kunskap om hur patienter upplever rättspsykiatrin. Som exempel finns inte någon synpunkt redovisad från patienter eller anhöriga om att rättssäkerheten brister, vilket många patienter upplever i LRV-vård.
Det är synd att Socialstyrelsens kartläggning gick till på det sätt den gjorde. Vi ifrågasätter också Sveriges satsning på personcentrerad vård och delaktighet när en sådan stor och central aktör är så ointresserad av att veta hur rättspsykiatriska patienter upplever vården.
Skribent Dennis Aberos
070-797 20 29
info@equalsthlm.se
Läs också…
