I Stockholm nekas personer som vill ha avgiftnings vård om de inte har en planering med socialtjänsten, oavsett vilket skick de är i. Det utsätter svårt sjuka patienter för stora risker. Beroendeakuten delar inte denna analys

Madde har ett långt och dokumenterat blandmissbruk i bagaget. Dagen före julafton 2022 hade Madde för avsikt att ta sitt liv. Hon drack en flaska starksprit och tog ett stort antal Xanorliknande piller. Hon var hemlös men bodde vid tillfället hos sin mamma. Hon blev hotfull och våldsam mot sin mamma som tvingades tillkalla polis. Madde var inte kontaktbar och minns inget av händelserna. Polisen hämtade henne och förde henne till arresten. Hon blev under tiden i arresten så dålig psykiskt att hon fördes till psykakuten som såg till att hon hamnade på beroendeakuten. Morgonen efter skrev beroendeakuten ut henne utan vidare vårdkontakter, kontakter med socialtjänsten eller annan planering. 

Kommer in till akuten uppenbart psykotisk – tas inte emot

Madde fortsatte att missbruka allt hon kom åt med betoning på bensodiazepiner. Hon slutade sedan tvärt med dessa. Torsdagen den 2 februari 2023 drabbades hon av psykosliknade symtom. Hon skjutsades in till beroendeakuten av sin mamma i mycket dåligt skick. 

Den mottagande läkaren vägrade att ta emot henne och gav som anledning att hon inte hade en planerad avgiftning med socialtjänsten. Läkaren ville skriva ut henne från akuten med två lugnande tabletter i ett kuvert.

Maddes mamma står på sig och Madde blir sämre

Hennes mamma, som själv arbetar i psykiatrin, vägrade acceptera detta och bad läkaren tala själv med Madde för att denne skulle upptäcka att hon pratade goja. Mamman ringde under tiden till socialtjänsten som snabbt lämnade garantier för en plats på stödboende efter beroendeakuten. Madde skrevs därmed in på beroendeakuten. 

Väl inne på akuten utvecklade Madde, som egentligen skulle skickats hem om inte hennes mamma stått på sig, så svåra symtom att hon fick sövas under ett dygn. 

Patientsäkerheten inte hotad enligt beroendeakuten

Hon skrevs senare ut med kontakter med socialtjänsten och en vidare vårdplanering. Maddes mamma lät sig inte nöjas och vi hjälpte henne att skriva ett brev till ledningen för Beroendeakuten vilket inte besvarades på två månader. Vi skickade samma brev med samma frågor till Patientnämnden och fick då svar. Vi återger här frågorna och svaren vi fick: 

1. Hur kunde Madde skrivas ut till ingenting efter vårdepisod 1 som innehöll ett mycket allvarligt suicidförsök?

Svar från Beroendeakuten:
Er fullmaktsgivare erbjöds inneliggande stabilisering och lades in på avdelning 8. Jag beklagar om detta formulerades otydligt…

2. Hur kunde er läkare vid vårdepisod 2 neka henne vård, trots tydliga psykotiska symtom hänvisandes till att hon saknade planering med socialtjänsten?

Inget svar från Beroendeakuten. 

3. Varför blir det mamman som måste ringa socialtjänsten och ordna med detta och inte ni?

Svar från Beroendeakuten:
”Det läggs inget ansvar på anhörig att ringa socialtjänsten. Tjänstgörande läkare uppmanade under samtal med modern att även hon kunde kontakta socialtjänsten då patienten saknade aktuell kontakt  och planering (remiss) för långsiktig behandling. Det är mycket vanligt att vi uppmanar anhöriga ta kontakt med socialtjänsten och i vissa fall t.o.m göra en parallell orosanmälan till de kontakter som vi själva tar med socialtjänsten utifrån patientens problematik. Inom Beroendecentrum Stockholms heldygnsvårdssektion har vi en ansvarig koordinator på varje enhet som håller i kontakten med socialtjänsten. I detta ärende togs vården också kontakt med socialtjänsten.”

4. Min fullmaktsgivare var tydligt psykotisk när hon kom in till er, men utvecklade under tiden hos er så svåra symtom att ni tvingades söva henne. Detta drabbar en patient som ni timmar innan nekat vård. Vad hade hänt om mamman inte stått på sig och min fullmaktsgivare hade gått ut? Jag menar att riskerna för suicid eller andra allvarliga incidenter måste ha varit överhängande, särskilt med tanke på anamnesen vid vårdepisod 1. Delar ni den åsikten?

Svar från Beroendeakuten:
”Er fullmaktsgivare blev försämrad under vårdtiden och erhöll adekvat vård utifrån de symtom som hon uppvisade. Vissa sjukdomsförlopp går inte att på förhand förutse och det var bra att er fullmaktsgivare sökte vård i tid.”

5. Är det som inträffat en följd av era rutiner eller av misstag? 

Svar från Beroendeakuten:
”Nej. Patienten försämrades under vårdtiden. De symtom som hon hade vid ankomstsamtalet förvärrades vilket inte kunde förutses. ”

6. Avser ni att göra en Lex Maria anmälan på det inträffade?
Svar från Beroendeakuten:

”Nej. Vid granskning av händelsen har vi inte kunnat identifiera några brister i vårdkontakten.”

Patientsäkerheten äventyrades

Beroendecentrum skriver vidare: 

”Avslutningsvis vill jag beklaga om er fullmaktsgivare på något sätt upplevt att vården hon erhållit inte varit adekvat. Vi har full förståelse för att patienter som insjuknar i abstinens av denna typ kan uppleva ett stort obehag, och det är inte ovanligt att inte kunna komma ihåg vad de varit med om.”
Nu var det ju inte Madde utan hennes mamma som klagat. Hon känner inte riktigt igen sig i Beroendecentrums svar:

– Jag skjutsade in Madde i bil till beroendeakuten. Hon pratade i nattmössan på vägen in. Hon uppvisade tydliga psykotiska symtom. Trots det vill läkaren vi möter skicka hem henne med två bens eftersom hon inte har nån planering med socialtjänsten. Sedan uppmanar han mig att ringa socialtjänsten och få i gång planeringen. Det var inte ett ord om att de skulle göra det. Det lades på mig och det var ju tur att jag fick tag på hennes handläggare. Annars hade hon ju skickats hem till mig och så hade hon blivit så dålig som hon uppenbarligen blev hemma hos mig. Ändå tycker de att vården de givit fungerat perfekt och att inga risker för patientsäkerheten har uppkommit. Jag har mycket svårt att dela den analysen.

Skribent Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Läs också…