Den statliga utredningen om läkarintygets betydelse i sjukpenningärenden har kommit fram till att läkarintyg inte ska väga tyngre vid ansökan om sjukpenning till Försäkringskassan. Enligt utredningens förslag ska Försäkringskassan fortfarande besluta om sjukpenning.
En del experter som utredningen har talat med anser inte att läkare är lämpliga att bedöma hur sjukdomen påverkar arbetsförmågan:
”En del uppfattar att begreppet arbetsförmåga är ett försäkringsjuridiskt begrepp och att det bara är Försäkringskassan som bedömer om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. Enligt detta perspektiv är läkarens uppdrag att bedöma om det finns sjukdom, om den påverkar funktioner och leder till aktivitetsbegränsningar, men läkaren ska inte ta ställning till om arbetsförmågan är nedsatt när hen sjukskriver en individ. Det finns även olika uppfattningar gällande om och i vilken grad läkaren kan bedöma individens aktivitetsbegränsningar, särskilt i förhållande till arbetet.
En uppfattning som finns är att läkare framför allt bara kan och ska bedöma om det finns sjukdom och vilka symtom den ger.”
Enligt utredningen är läkaren både behandlare och sakkunnig, vilket kan vara svårt
”Det innebär att läkaren beslutar om åtgärden sjukskrivning som del av vården av en person och samtidigt är sakkunnig i förhållande till andra aktörer genom att ett intyg utfärdas som de andra aktörerna använder som underlag för sina bedömningar och beslut. Dock blir läkaren ibland patientens ombud, eller vill inte hamna i konflikt med patienten och förlora tilliten. Det har framförts att läkaren ska lyssna till och lita på patienten i sin behandlarroll, medan rollen som sakkunnig innebär att man behöver ha ett annat, mer kritiskt förhållningssätt.”
Det saknas tillräcklig kunskap om Försäkringskassans roll i samhället i stort
Enligt utredningen saknas ”kunskap om hur Försäkringskassans handläggare utreder och bedömer rätten till sjukpenning och vilket underlag som ligger till grund för bedömningar och beslut. Inte heller villkoren för sjukpenning är kända i tillräcklig utsträckning.”
Arbetsförmågans nedsättning – biopsykosociala modellen kontra Socialförsäkringsbalken
I den biopsykosociala modellen påverkas arbetsförmågan av biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Enligt lagen ska däremot ingen hänsyn tas till arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden, vilket utredningen ”har tagit emot synpunkter om att det är problematiskt att inte hänsyn kan tas till andra faktorer än medicinska i bedömningen av arbetsförmågans nedsättning”. Lagen ändrades 1995 på grund av att riksdagen ansåg att legitimiteten i sjukförsäkringssystemet undergrävdes när sjukpenning betalades ut för sociala och generella livsproblem. Utredningen anger samtidigt att ”Den som drabbats av ett sjukdomstillstånd som en följd av något sådant förhållande ska dock kunna få sjukpenning.” Och att de ”inte se[r] att det skulle vara oförenligt med sjukförsäkringen att hälso- och sjukvården och Försäkringskassan tillämpar ett biopsykosocialt synsätt vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning.”
Många läkare tycker att det är svårt vid sjukskrivning
Utredningen hänvisar till en enkät av Karolinska institutet där en tredjedel av läkarna”upplevde åtminstone någon gång per månad att deras försäkringsmedicinska kompetens inte räcker till… I Socialstyrelsens aktuella lägesrapport framkommer att upplevelsen kvarstår. Drygt hälften av läkarna inom primärvård och psykiatri uppgav den egna kompetensen ibland eller sällan/aldrig räcker till…
Vidare uppgav två tredjedelar av läkarna inom primärvården att de alltid eller ofta upplever det som problematiskt att bedöma aktivitetsbegränsning i förhållande till kraven i patientens arbete eller annan sysselsättning. Inom psykiatrin uppgav knappt hälften av läkarna detta.”
Läkare får ingen utbildning i sjukförsäkringen… men utredningen anser att de ska klara av detta
Det framgår i utredningen att läkare inte får någon ”särskild utbildning eller har särskilda verktyg gällande hur bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska göras inom ramen för de olika uppdragen.” Samtidigt säger utredningens experter ”att läkare i normalfallet själv har, eller borde ha, den kompetens som krävs för att utreda och bedöma behovet av sjukskrivning.”
…Och Försäkringskassans handläggare varken har eller behöver omfattande medicinska kunskaper
”Att handläggare ibland efterfrågar uppgifter om undersökningsfynd och testresultat som inte är relevanta ur ett medicinskt perspektiv indikerar att det finns kunskapsbehov, även om det inte kan förväntas att handläggare vare sig kan eller behöver ha några mer omfattande medicinska kunskaper eller känna till hälso- och sjukvårdens arbetssätt och metoder för diagnostik och andra bedömningar. En viss kunskap kan ändå underlätta utredningsarbetet och samarbetet med hälso- och sjukvården.”
Samtidigt finns medicinsk utbildning för handläggarna, och rådgivare med kompetens
Enligt utredningen finns ”utbildning i medicinska frågor och även en försäkringsmedicinsk utbildning för handläggare. Det finns dessutom medicinsk expertis att tillgå i form av försäkringsmedicinska rådgivare, men det kan ibland vara svårt att själv bedöma behovet av stöd i medicinska frågor.”
God kunskap om vård vid korta somatiska sjukdomar, dålig kunskap vid psykisk ohälsa
Enligt utredningen uppstår sällan problem vid korta sjukskrivningar pga somatiska sjukdomar. Det finns god kunskap om den vård och tid till rehabilitering som behövs och som leder till att patienten återfår arbetsförmåga. Däremot är den vetenskapliga kunskapen om hur arbetsförmågan påverkas vid psykiska sjukdomar begränsad, vilket även gäller behandling och effektiva åtgärder för att komma tillbaka till arbetet.
Inte undra på att det råder så mycket förvirring och svårigheter med sjukskrivning
Det framkommer flera motsatta perspektiv som utredningen nöjer sig med att redovisa utan att ta egentlig ställning till hur det borde fungera. Många läkare uppger att de har svårt med sjukskrivningar och får ingen utbildning i det, men experterna anser att läkarna kan eller borde kunna bedöma huruvida en patient behöver sjukskrivas. Handläggarna på Försäkringskassan behöver inte medicinska kunskaper men det finns sådan utbildning på myndigheten. Utredningen konstaterar att endast medicinska faktorer ska bedömas vid sjukskrivning, men den som blir sjuk till följd av arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden ska ändå kunna få sjukpenning. Vad betyder detta? Vet de ens det själva? Eller låter det bra? Lägg därtill att kunskap om effektiva behandlingar vid psykisk ohälsa, som står för nära hälften av sjukskrivningarna och som oftare blir längre/långa, har stora luckor är detta omständigheter som förhindrar sjukpenningen från att vara rättvis och rättssäker.
Skribent Dennis Aberos
070-797 20 29
info@equalsthlm.se
Läs också…
