Kortsiktighet i stadsdelars placering av våldsutsatta kvinnor på skyddade boenden leder till att kvinnor går tillbaka till förövaren.
Stockholms stads socialtjänstinspektörer har till uppgift att granska stadens verksamheter inom individ- och familjeomsorgen med fokus på kvalitet och rättssäkerhet för den enskilde. I en aktuell granskning har de tittat på tre stadsdelars arbete med våld i nära relationer, Järva, Farsta och Skärholmen. Sammanlagt granskades 60 ärenden, där alla utom ett rörde kvinnor.
Korta beslut om skyddat boende försvårar
Något annat som framträder tydligt är den korta tiden för beslut om skyddat boende, två veckor. Företrädare för olika kvinnojourer har bidragit till rapporten genom att berätta för inspektörerna vad de ser:
”Enligt företrädarna är beslutstider på två veckor mer regel än undantag och även om den sammanlagda placeringstiden ibland blir lång så har den oftast förlängts med två veckor i taget. Det innebär en stor stress för kvinnan att inte veta vart hon, och ofta även hennes barn, ska ta vägen efter två veckor. Enligt företrädarna går många kvinnor i tankar om att återvända till våldsutövaren för att tillförsikten är låg och otryggheten stor. Två veckors tidshorisont innebär också att barnen drabbas, till exempel av att inte få ta del av det stöd som finns såsom Trappan-samtal vilket inte går att starta upp och fullfölja med så kort placeringstid. Det är också svårt att göra en planering för skolgång när beslutet är kortvarigt.”
Skärholmen sticker ut
Slående i rapporten är att stadsdelen Skärholmen sticker ut ganska ordentligt i sin hantering av våldsutsatta:
”Det finns tidigare kända skillnader i handläggningen mellan stadens RVT, (relationsvåldsteam, SIC!) exempelvis använder bara vissa av de elva stadsdels-förvaltningarna jourlägenheter för våldsutsatta. Skillnader i likställigheten framträdde även i förevarande granskning – specifikt vad gäller stöd till stadigvarande boende där Järva i hög grad använder sig av SHIS [stadens bostadssociala stiftelse] Mellanbo och Farsta använder sig av SHIS Avtalat boende. Skärholmen har dock en uttalad praxis att inte använda sig av SHIS boendeinsatser alls inom RVT. I stället kan dessa insatser beviljas av enheten för ekonomiskt bistånd, som då i praktiken blir ansvariga för de våldsutsattas behov av stöd till stadigvarande boende. En potentiell risk med att dela upp ansvaret på olika enheter är fragmentering med mindre helhetssyn, och att våldsutsattas behov riskerar att inte uppmärksammas tillräckligt mycket ifall de handläggs av en enhet utan specialkompetens. Frågan blir också hur långsiktigt boende för personer som är självförsörjande löses då dessa personer vanligtvis inte blir aktuella vid stadens enheter för ekonomiskt bistånd.”
En annan intressant skillnad som framkom var också att Skärholmen påtagligt oftare tycktes bedöma partnerkontakt som möjlig, jämfört med Farsta och Järva.
Kommunens och regionens organisation försämrar insatserna
Socialtjänstinspektörerna har också intervjuat handläggare på de tre granskade stadsdelarnas relationsvåldsenheter som påtalar redan väl kända problem i socialtjänstens sätt att organisera sitt arbete som tycks vara olösliga då samma problem påtalats i 10 – 15 år vid det här laget:
”Alla enheter beskrev svårigheter i arbetet med grupper som har komplexa behov och som behöver speciallösningar. Samverkan med Region Stockholm är ofta besvärlig på grund av långa vårdköer och att specialistvården ofta är otillgänglig och svår att få kontakt med, det händer att regionen inte kommer då de kallas till SIPmöten.
Samtliga enheter var överens om att på grund av organisatoriska stuprör inom socialtjänsten kan samverkan för individuellt anpassade lösningar utifrån brukarens behov vara svårt att få till. De beskrev att de försöker koppla på och använda kollegors kompetens och samverka för en individuellt anpassad planering. När det går att överbrygga stuprör och åstadkomma individuella speciallösningar, till exempel i form av samplaceringar, kan det bli riktigt bra. Ofta är denna slags samverkan personbunden snarare än systematisk, uppgav flera enheter.”
Korta beslut leder till oförutsägbarhet och merarbete
Det finns saker som fungerar i stadens arbete med våld i nära relationer. Men det finns också en hel del brister. En av de viktigaste punkterna socialtjänstinspektörerna pekar på vad gäller brister är de korta placeringstiderna på skyddat boende:
”Praxis med två veckors tidshorisont är dock förenat med stora negativa konsekvenser för de våldsutsatta vilket betonades av samtliga företrädare vid mötet med Unizon. Det är viktigt att brukarens individuella förutsättningar och behov ges inflytande i relation till generella rutiner kring beslut.
Kort framförhållning försvårar förutsättningarna för en behandlingsplanering såväl för den våldsutsatta som för medföljande barn. Kortvariga beslut innebär också mer administration för socialsekreterarna men framför allt en stor oförutsägbarhet för den enskilde. Frågan om praxis avseende beslutstider bör följas upp genom diskussion i det stadsövergripande nätverket.”
Skribent Per Sternbeck
070-797 20 29
info@equalsthlm.se
Läs också…
Missa inte konferens ”Deprimerade unga. Vilken vård?”. Ett fåtal platser kvar. Boka in dig nu!
