”Elchocker förstörde mitt liv!”

”En tonåring som mår dåligt: Lösningen på det är väl inte att droga ner den, hålla den inlåst, ge den elchocker och tro att det blir något bra av det?  Vilket jävla geni tror det?!

Det blir lite parodiskt. Jag har blivit tipsad om att Hanna har mycket tankar och åsikter kring den serie elbehandlingar hon fick genomgå vid 18 års ålder och gärna ger en intervju om det. När jag börjar fråga henne visar det sig att hon nästan inte minns någonting. Och det är just det som är problemet. Hon har fått stora delar av sina minnen bortraderade. Gemensamma minnen med familjen är inte längre gemensamma. Korttidsminnet är kraftigt försämrat. Och deprimerad fortsatte hon att vara lång tid efter ECT:n Elektrokonvulsiv behandling.

“Jag var jättemedicinerad. Jag tror att jag stod på 10 – 15 olika mediciner”

Har aldrig mått bra

-Jag har aldrig mått bra men kring 16 började jag må ännu sämre… Jag försökte ta mitt liv flera gånger och blev inlagd på BUP (Barn- och ungdomspsykiatri) Jag tror att jag var LPT:ad (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) där i omgångar tills jag fyllde 18, i två år eller så. Sedan blev jag inlagd på vuxenpsyk i Gubbängen och det var där de satte in elchockerna på mig.
-Jag var jättemedicinerad. Jag tror att jag stod på 10 – 15 olika mediciner: antidepressiva, lugnande, sömngivande, antipsykotika, medicin mot biverkningar jag fick av de andra medicinerna. Det var sinnessjukt mycket. Jag var som en levande död, en zombie, jag rymde flera gånger.

Sålde in behandlingen med elchocker

-De ansåg att jag var deprimerad och att de hade försökt med allt, och då menar de mediciner, och då tyckte de att ECT var ett bra alternativ. Jag minns inte det här. Det var inte på tvång det här tror jag, Jag minns inte, det bara hände. Jag gick med på det antar jag. Det måste jag ju ha gjort. Men en person i min situation har ju inte så mycket att säga till om. Jag var inte i skick för att ta ett beslut. Jag var på gränsen till psykotisk, tungt medicinerad och dessutom inlåst. Och de la fram det som att det var jättebra och att jättemånga blir hjälpta. ”Om man har en djup kronisk depression som du så är det jättemånga som vaknar upp efter det här och mår jättebra.”
-Jag minns inte om jag tvivlade men jag gick med på det. Tänk dig att vara inlåst på LPT i ett år, du står på alla mediciner du kan tänka dig, är självmordsbenägen, du vill bara dö och lämna den här situationen. Då säger någon till dig: ”Gör det här så kommer du att må jättebra”. Det är som att lura ett barn. Det är hur lätt som helst.

“Det är fem-sex år sedan och jag har fortfarande problem att minnas”

Efter behandlingarna – var som en grönsak

– De körde mig till sjukhuset tolv gånger – jag vet inte vilket, men jag minns att jag fick tolv behandlingar. Efter behandlingarna var jag ju… jag kände inte igen personerna som jag bott med på Gubbängen under ett år. Jag var som en grönsak. Och folk runtomkring mig reagerade på det och tyckte att det var obehagligt. Jag började inte må bättre. Jag mådde tvärtom fruktansvärt. Man får ju fysiska biverkningar också, det ingår ju. Jag var yr, förvirrad, illamående och så den där obehagliga känslan att inte minnas. Att inte känna igen folk, inte minnas vad de heter.
– Jag fick jättemycket problem med minnet. Jag har förlorat mycket av min historia, långtidsminnet är raderat det känns som att jag är en… går inte att förklara. Människor jag känt länge återberättar saker vi varit med om och jag minns ingenting. Jag har svårt att minnas mitt liv överhuvudtaget och det är något jag dagligen mår dåligt av. Men jag har också problem med korttidsminnet. Saker fastnar inte. Det har påverkat det kognitiva. Jag känner mig efterbliven. Det är fem-sex år sedan och jag har fortfarande problem att minnas. Jag vill kontakta en neurolog för att få reda på vad som hänt.

Kändes som ett övergrepp

-Jag minns också att någon, jag tror det var en läkare, sa att ett av syftena med det här är att man inte ska minnas det man mår dåligt av. Det funkade inte på mig i alla fall. Mitt dåliga mående förvärrades. Och sedan är det jobbigt att prata om det för jag skäms. Jag vet inte varför, men jag gör det. Bara behandlingen i sig var en obehaglig upplevelse som har satt sina spår.
Det har känts som ett övergrepp, att man inte har kontroll, att man inte medverkat i beslutet, men det är framförallt biverkningarna som har varit extremt svåra att leva med. Att man känner att man aldrig kommer att vara samma person igen. De sa att inte att jag skulle få bestående problem med mitt minne. De informerade inte mig om det… Jag har knarkat på det här. Haft ångest över behandlingen. Vissa säger att det är mitt knarkande som gett mina minnesproblem men så är det inte.

”Förbjud ECT”

-Det är värre när man är ung för hjärnan är ju inte ens färdigutvecklad då, så det blir större skador, men generellt tycker jag att det är hemskt. Det de hade prövat var att låsa in mig på sluten avdelning utan kontakt med omvärlden och totalt neddrogad, vad är det för något? De hade inte prövat terapi, inte att göra roliga, sociala grejer. Det säger väl sig självt att det inte hjälper att droga ner någon. Sedan är det ännu mer sjukt att man gör så mot en artonåring. Jag har träffat människor som fått ECT som blivit personlighetsförändrade. Några har utvecklat schizofreni. Jag har aldrig träffat någon som blivit hjälpt av det. Jag förstår inte att det kan vara en lösning på psykisk ohälsa att söva ner en människa och skicka tusentals volt genom huvudet på den, att det ska förändra något. Jag tror att man använder sig av det för att det är billigt.
-De behöver ju inte elchocka en 18-åring och tro att det kommer att lösa några problem. En tonåring som mår dåligt: Lösningen på det är väl inte att droga ner den, hålla den inlåst, elchocka den och tro att det blir något bra av det? Vilket jävla geni tror det?
-ECT har förstört mitt liv. Jag skulle utan tvekan vilja att ECT förbjöds i Sverige och att man börjar prata om de som fått sina liv förstörda av det här. Men det gör man inte.

“Det har känts som ett övergrepp, att man inte har kontroll”

Får patienter trovärdig information av samhället?

Ovanstående är Hannas upplevelser av hur det var och hur det har blivit för henne gällande ECT. Nedanstående text kommer från 1177 Vårdguiden och ska vara neutral. Frågan är om den är det?
Uppmuntrar 1177:s texter till kritiskt tänkande och faktagranskande patienter eller är det så att 1177:s texter syftar till att göra patienter mer positiva och följsamma till behandlingar sjukvården föreslår för dem?

Ur 1177s texter om ECT:

”Du ska få information före behandlingen
Du som inte har fått elbehandling tidigare kan ha frågor. En del tycker kanske att elbehandling låter obehagligt. Det kan möjligtvis bero på att behandlingen förr i tiden kallades för elchock. Det är fel ord eftersom elbehandlingen inte går ut på att någon ska få en chock. Innan du behandlas är det viktigt att du får den information du behöver för att känna dig trygg.

Läkaren som behandlar dig är psykiater. Det är en läkare med specialistutbildning i psykiatri. När läkaren informerar dig om elbehandlingen frågar hen dig också om du regelbundet tar läkemedel. Det beror på att vissa läkemedel kan påverka effekten av elbehandlingen. Läkaren berättar för dig vilka läkemedel du kan fortsätta att ta när du behandlas.

Beroende på hur du mår kan det ibland vara svårt att ta till sig information. Därför kan det vara bra att någon närstående är med och får samma information som du.”

(—)

”Vilka biverkningar kan behandlingen ge?

Det är alltid bra att prata med läkaren om fördelar och nackdelar med elbehandlingen. Det är vanligt att få huvudvärk eller träningsvärk efter behandlingen. Du kan ta receptfria smärtstillande läkemedel för att minska besvären.

Elbehandling kan ge minnesstörningar som ofta är tillfälliga och begränsade till sjukdomsperioden. En del upplever att även äldre minnen påverkas. Ibland kan det vara oklart om minnesstörningarna beror på elbehandlingen. Även psykiska sjukdomar som exempelvis en svår depression kan påverka minnet.

Upplevelse av behandlingen
Hur någon upplever elbehandlingen kan vara olika från person till person. De flesta som har fått en elbehandling vill ha behandlingen igen vid en ny sjukdomsperiod. Det finns exempelvis många med svår depression som tycker att elbehandlingen har hjälpt dem att snabbt må bättre.

Några vill inte vara med om behandlingen igen. Det kan exempelvis bero på att elbehandlingen inte har hjälpt personerna att må bättre. Det kan också bero på att minnesstörningarna efteråt har varit långvariga.”

Ökad risk för minnesstörning hos unga kvinnor
Det finns ett kvalitetsregister för ECT, https://ect.registercentrum.se/. Där kan man läsa en mängd fakta om behandlingsformen. Bland annat att antalet patienter som fick behandlingen minskade mellan 2015 och 2016 med 228. Troligtvis beroende på att fyra sjukhus som utförde behandlingen stängde. Den mesta informationen i registrets årsbok 2016 visar ECTs positiva effekt och statistiken som visas talar ganska entydigt för att det är en fungerande behandlingsform för de flesta patienterna.

Problematiserande av att det finns en andel patienter som fått omfattande minnesstörningar lyser i stort med sin frånvaro. Man fokuserar mer på minnesstörningar som går över efter en vecka. En mening lyser dock igenom:  ”Yngre ålder och kvinnligt kön är två faktorer som är associerade med subjektiv minnesstörning.”

Trots detta gav man 18-åriga Hanna tolv elbehandlingar vilket är fem behandlingar över medelantalet som är sju.

Relaterade artiklar

Equals nyhetsbrev

Prenumerera på Equals nyhetsbrev. Nyhetsbrevet kommer ut en gång i månaden med intressanta artiklar, krönikor och mycket mer.





Equals öppettider

QvinnoQraft

Måndag -Fredag 10.00 – 17.00
Kontakt
070-792 41 78
qvinnoqraft[@]equalsthlm.se

Råd § Stöd

Vi svarar på frågor om psykisk ohälsa, beroende och läkemedel. Eller om du har problem med soc, sjukvård eller andra myndigheter. Hör av dig!

Ring! 070-797 20 29
Telefontider: 12:00 – 17:00
Mejla! info[@]equalsthlm.se

Kolla in vår guide:
Hävda dina sociala rättigheter

Besöksadress
Grindsgatan 37, Stockholm Södermalm

Ring! 070-797 20 29 - Mejla! info(@)equalsthlm.se

Vi svara på frågor om psykisk ohälsa, beroende och läkemedel. Eller om du har problem med soc, sjukvård eller andra myndigheter. Hör av dig! Telefontider: 12:00 – 17:00.
Råd & stöd