Dags för socialt frikort! – Ekonomiskt bistånd skapar bidragsberoende

Kvinna står vid en maskin och arbetar
Med ett socialt frikort kan du tjäna upp till 40 000 danska kr. skattefritt om året, utan att lönesumman dras av mot försörjningsstödet. Den här regeln uppmuntrar människor att ha kontakter med arbetsmarknaden. Det nuvarande systemet i Sverige fungerar tvärtom. Foto: AdobeStock.com

Socialtjänstens ekonomiska bistånd har två huvuduppdrag. Att ge ekonomiskt bistånd till människor som har ett akut behov av ekonomiskt stöd för att klara livhanken. Det andra uppdraget gäller att ge människor stöd för att de på sikt ska kunna försörja sig själva.
I praktiken arbetar socialtjänsten i Sverige bara med det första uppdraget, och att kontrollera personers leverne, så att inga felaktiga utbetalningar sker. Resultatet är att människor blir kvar i bidragsberoende under onödigt lång tid. Socialtjänsten borde börja arbeta på ett annat sätt.

Per Sternbeck och Fredrik Bergman har stämt möte i Björns trädgård vid Medborgarplatsen i Stockholm. Per Sternbeck från föreningen Equal arbetar mycket med människor som har ekonomiskt bistånd och som sitter fast i det sedan länge. Fredrik Bergman verkar i föreningen Street Business som försöker få i gång ekonomisk aktivitet hos hemlösa personer med syfte att de på sikt ska kunna frigöra sig från socialtjänsten. Denna artikel är en dialog i ämnet mellan de två.

Fredrik:
Jag läste att Equal vill att Sverige ska få ett socialt frikort som i Danmark. Vad ligger bakom denna önskan?

Per: Med ett socialt frikort kan du tjäna upp till 40 000 danska kr. skattefritt om året, utan att lönesumman dras av mot försörjningsstödet. Den här regeln uppmuntrar människor att ha kontakter med arbetsmarknaden. Det nuvarande systemet i Sverige fungerar tvärtom. Går du på försörjningsstöd och får ett extra jobb så bör du inte ta det, för du får betala dyrt för det i slutändan. Jag har sett det så många gånger.

Fredrik: Det är konstigt i Sverige. En människa som länge levt med hemlöshet och missbruk får ett sämre liv om hen börjar arbeta en dag i veckan.
I samma stund blir det högst osäkert om personen kan få bo kvar på akutboende eller härbärge. Personen kvalar troligtvis inte heller in för en Bostad först- lägenhet längre.
Det blir så att säga mer hemlöst än någonsin för den som på egen hand blir nykter och börjar arbeta.

Eller vilka negativa incitament har du mött?

Per: Precis det du beskriver möter jag minst ett par gånger i månaden. Dessutom är det konstigt att den här regeln gäller så stenhårt för just de som går på försörjningsstöd och som är de som verkligen sitter i skiten. En person som har sjukersättning från Försäkringskassan får ju tjäna ett prisbasbelopp per år (ca 47 500 kr) utan att sjukersättningen dras in. Det är i stora delar människor med liknande problem, men lagstiftningen ser helt olika ut. Det är ojämlikt.

Fredrik: Det talas om marginaleffekter för miljardärer. Men hur är det inte för dessa människor.

De förlorar ju nästan allt om de tar sig i kragen och börjar arbeta. Detta har ju i viss mån att göra med utförsäljningen av allmännyttan. Det finns inte längre lägenheter för alla och envar. Socialtjänsten tillhandahåller endast lägenheter för de allra mest utsatta. Och därför gäller det att kvala in i denna grupp. Vad blir ditt råd till människor i utsatthet som ändå vill börja arbeta. Hur ska de göra?

Per: Jag vet faktiskt inte. Jag har inga solklara råd att ge. Har du en vänligt inställd socialsekreterare uppmanar jag till dialog i ämnet. Har du en socialsekreterare på ekonomiskt bistånd som uppträder ”som vanligt” så kan jag inte ge rådet att vara öppen. Kanske skulle ett råd vara att börja arbeta utan att berätta detta till med socialtjänsten och sedan när den första lönen kommer in helt enkelt inte söka soc-bidrag mer. Ställa dem inför fullbordat faktum. Men då måste lönen vara tillräckligt stor vilket den inte blir från ett påhugg eller tillfälligt arbete. Därför blir rådet: ta inte arbetet

Fredrik: Street business har stadsvandringar i Stockholm, där människor i hemlöshet visar sina kvarter. Våra vandrare möter ofta de här problemen när de börjar tjäna pengar. Socialtjänsten drar av inkomsterna från försörjningsstödet – så att de inte får behålla någonting. 
Och då är detta människor som kanske inte arbetat på många år. De känner att socialsekreterarna bara suckar om de börjar jobba. Det blir merjobb för administratörerna. Och själva får de inte behålla pengarna.
Liknande stadsvandringar finns ju i många europeiska huvudstäder. Jag blev lite nyfiken och frågade våra kollegor hur det går till i deras länder. Får människor behålla sina inkomster. Eller är det som i Sverige – att ”soc tar allt” så att människor slutar arbeta. Det här är svaren jag fick:

I Grekland ska intäkter kvittas mot försörjningsstöd precis som i Sverige. Men i verkligheten berättar våra kollegor i Athen att socialtjänsten ser ett så stort värde i att dessa människor arbetar – så de brukar alltid få behålla det de tjänar. Precis som i Sverige har myndigheterna rätt att göra en ”individuell prövning”. Men till skillnad från Sverige så prövas detta oftast positivt för individen.

I Storbritannien finns så kallad ”Universal credit” för människor som lever på försörjningsstöd och som samtidigt arbetar med små inkomster. De får alltid behålla 45 procent av inkomsterna, men kan efter individuell prövning få behålla ännu mer.

I Tyskland får människor som lever på försörjningsstöd behålla rätten till volontärersättning vilket innebär att de får tjäna upp till 3000 euro (motsvarande ungefär 38 000 svenska kronor) per år utan att detta påverkar försörjningsstödet.

Danmark tillämpar så kallat ”socialt frikort”. Människor som länge levt utanför arbetsmarknaden och som haft långvariga problem med droger eller psykiska funktionshinder har rätt att tjäna upp till 40 000 kronor per år utan att försörjningsstödet påverkas.

I Tjeckien ska inkomster kvittas mot försörjningsstödet precis som i Sverige, men detta gäller i praktiken endast för inkomster som kommer in på ett bankkonto. Guiderna önskar vanligen få lön i kontanter, vilket är fullt lagligt. Skatt och sociala avgifter betalas av guideföretaget. De brukar alltid få behålla det de tjänar.

Det verkar som om de flesta länder ser ett värde i att människor som levt destruktiva drog- och hemlöshetsliv i många år – börjar arbeta. Men tyvärr gäller detta inte för Sverige.

Per: Det är väl ganska talande för hur socialtjänsten fungerar i Sverige. Stelbent. Fantasilöst. Visionslöst

Socialtjänsten har reducerat sig själva till att vara enbart kontroll och myndighetsutövning, särskilt i Stockholm med kranskommuner säger jag. Socialtjänsten i Stockholm har egna anställda socialtjänstinspektörer som ska bevaka kvaliteten på det socialtjänsten gör. En återkommande kritik från dem handlar om att socialtjänsten i Stockholm arbetar för lite med socialt arbete. Om en socialtjänst inte sysslar med socialt arbete – vad gör en socialtjänst då, frågar jag mig?

Fredrik: Socialtjänsten har ju möjlighet att göra individuella prövningar i Sverige, precis som de gör i Grekland? Men vad är din erfarenhet. Använder de den möjligheten?

Per: Nej. Jag skulle vilja säga att en bärande drivkraft för de flesta som arbetar i socialtjänsten i Stockholmskommunerna är rädslan för att göra fel. Den är mycket starkare än viljan att göra rätt. Det gör att man följer de egna riktlinjerna nästan slaviskt. Det är det som gör att vi ibland stöter på människor som lever i svältliknande tillstånd. Det är uppenbart att människan är sjuk, svag och mager men eftersom personen i fråga inte kommer in med rätt papper så nekas hen ekonomiskt bistånd. Samma rädsla för att göra fel leder ibland till att socialtjänstens ekonomiska bistånd medvetet gör folk hemlösa för att de inte inkommit med rätt handling eller underlag. Att en hemlös människa kostar extremt mycket mer för en socialtjänst än en person som bor, struntar man i för den kostnaden hamnar någon annanstans i systemet.

Fredrik: En sak som skrämmer mig med den svenska modellen är att människor lockas in i svartarbete eftersom ”soc” tar allt vitt de tjänar.

Jag träffade nyligen en hemlös kille som jobbar svart som fönsterputsare på höga höjder. Alternativet till att jobba svart är förstås att jobba vitt – men i så fall ”tar soc allt jag tjänar”. Och det vill han inte.

Det är ju läskigt om det svenska systemet leder till att människor struntar i sin arbetsmiljö, utsätter sig för direkt farliga arbeten. Har du också märkt av sånt?

Per: Ja. Många gånger. Människor hatar att ha med soc att göra. Människor vill jobba och försörja sig själva. Men regelverket gör att människor inte tar arbeten eller påhugg. Eller jobbar svart om den möjligheten finns. Regelverket håller kvar människor i bidragsberoende och göder dessutom den svarta sektorn och skuggekonomin och därigenom även risk för bidragsbrott. Precis det som myndigheterna säger sig vilja bekämpa. Men det är på något sätt som att ekonomiskt bistånd är en triggerpunkt för politiska makthavare. Logiskt tänkande upphör när det gäller ekonomist bistånd – det är som att makthavare ser rött av företeelsen. All ny lagstiftning på området går mot mer och mer misstänkliggörande av de som sitter fast, mer och mer kontroll, mer och mer strafftänkande. Att människor sedan vill arbeta och ”göra rätt för sig” men hindras i detta av systemet struntar man i.

Fredrik: En annan sjuk sak med dagens system är att det finns ett par äldre arbetsplatser där människor i hemlöshet ibland arbetar som så att säga har fått okej av socialförvaltningen. Jobbar man åt dessa kvittas inte inkomsterna. Men samtidigt blir ju det konstigt att ha ett system där olika arbetsplatser lever under helt olika regler, och där inga nya arbetsplatser kan tillkomma. Vem avgör vad som är en godkänd arbetsplats för hemlösa? Jag menar en liten fönsterputsfirma eller en städfirma kan ju vara lika vacker som en stor välgörenhetsorganisation i detta sammanhang.

Per: Ja, du pratar väl om Situation Stockholm och om Blixtjobb där försäljare och korttidsanställda får ha inkomster utan att dessa räknas av mot försörjningsstödet. Det här visar ju att det är fullt möjligt inom den rådande lagstiftningen att vara mer flexibel. Sedan är det ju jättemärkligt att inte samma regler gäller för alla, både arbetsgivare och människor. Jämlikt och rättvist är det ju inte.

Fredrik: En annan konstig sak i Stockholm är att olika stadsdelar har olika policy ifråga om detta. I vissa stadsdelar förekommer knappast individuella prövningar. I några stadsdelar kvittas hela inkomsten mot försörjningsstödet. I andra får individen behålla 25 procent av inkomsterna.
Och så finns Enskede-Årsta-Vantör där man ser ett stort värde i att dessa människor börjar arbeta – så att de inledningsvis faktiskt får behålla det de tjänar.
Men jag menar – alla stadsdelar tillhör ju samma kommun. Och kommunerna har ju sin likabehandlingsprincip.

Per: Staden är uppdelad i stadsdelarna som har inomkommunalt självbestämmande. Vill säga de bestämmer själva hur de ska agera och egentligen också vilka policys man ska ha – och den lokala policyn man har är väldigt påverkad av vilken ekonomi stadsdelen har. Det övergripande mönstret är att ju rikare en stadsdel är – desto lättare är det att få ekonomiskt bistånd och också att ha med socialtjänsten att göra. Sedan finns det ju undantag men man kan inte kalla socialtjänsten inom Stockholms kommun för jämlik – kanske i högtidstal och policydokument, men inte i praktiken.

Man skulle behöva se mer nyktert på försörjningsstöd från makthavarnas sida. Och arbeta mer evidensbaserat. Det finns jättemycket forskning som visar att det finns fyra bestämningsfaktorer som påverkar en människas psykiska mående. Egenmakt, en känsla av sammanhang, social status och en tro hos individen på nåt som är större än vi själva, kanske ett hopp, en tro på Gud eller solidaritet. Jag skulle vilja säga att dagens ekonomiska bistånd som det är utformat tar bort egenmakten, rycker undan känslan av sammanhang, sänker den sociala statusen för utsatta människor och försätter människor i en känsla av hopplöshet. Vill säga skapar psykisk ohälsa och sjukdom hos de som tvingas vara i kontakt med det.  Det nuvarande systemet för ekonomiskt biståndet präglas av moralism, och är så kontraproduktivt och så jävla ovetenskapligt utformat. Jag blir förbannad bara jag tänker på det… Det behövs göras mycket på det här området men en enkel reform att genomföra skulle vara att införa ett socialt frikort i Sverige.

Så slutar vårt samtal i Björns Trädgård. Inte för att vi har uttömt ämnet utan för att ett moln har uttömt ett skyfall över bordet där vi sitter. Vi kommer överens om att fortsätta samtalet en annan gång.

Skribent Per Sternbeck, Fredrik Bergman
070-797 20 29
info@equalsthlm.se

Läs också…

lvu-kampanj
Hävda dina sociala rättigheter

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade artiklar

Equals nyhetsbrev

Prenumerera på Equals nyhetsbrev. Nyhetsbrevet kommer ut en gång i månaden med intressanta artiklar, krönikor och mycket mer.





Equals öppettider

QvinnoQraft

Måndag -Fredag 10.00 – 17.00
Kontakt
070-792 41 78
qvinnoqraft[@]equalsthlm.se

Råd § Stöd

Vi svarar på frågor om psykisk ohälsa, beroende och läkemedel. Eller om du har problem med soc, sjukvård eller andra myndigheter. Hör av dig!

Ring! 070-797 20 29
Telefontider: 12:00 – 17:00
Mejla! info[@]equalsthlm.se

Kolla in vår guide:
Hävda dina sociala rättigheter

Besöksadress
Grindsgatan 37, Stockholm Södermalm

Ring! 070-797 20 29 - Mejla! info(@)equalsthlm.se

Vi svara på frågor om psykisk ohälsa, beroende och läkemedel. Eller om du har problem med soc, sjukvård eller andra myndigheter. Hör av dig! Telefontider: 12:00 – 17:00.
Råd & stöd