Barbro Lundh är död. Hon dog, isolerad från omvärlden, utan att få tala eller träffa sin son P-O som inte meddelades att slutet var nära. Han fick reda på dödsfallet först 12 timmar efter hennes död. Barbros sista vilja sades vara att en begravningsbyrå med kopplingar till förvaltaren skulle ombesörja hennes begravning. Oegentligheterna följde henne in i döden.
Vi har i en lång serie artiklar skildrat maktmissbruk och vanvård i Västerås genom Barbro Lundh, och hennes son P-Os kamp för att hon skulle få vård och omsorg i enlighet med de lagar och förordningar som styr vården. Maktens svar på P-Os kämpande blev att sätta Barbro under förvaltare och utestänga honom. Övermedicineringen och vanvården av Barbro fortsatte. Så sent som förförra veckan fördes hon i ilfart till sjukhuset och fick där diagnosen malignt neuroleptikasyndrom.
Barbro nekades kontakt med P-O
Fredagen den 11 september vid drygt kl. 23 dog Barbro. Det är omöjligt att säga ”somnade in” som man brukar, för det vet inte P-O. Han är fortfarande helt avstängd från information om vad som hände under det som visade sig bli Barbros sista dagar i livet. Ända in i döden framhärdade de som borde ge stöd, vård och tröst, företrädare för vården och omsorgen, i sin maktarrogans och fortsatte att hålla Barbro isolerad och P-O utestängd.
– Hon kom tillbaks till boendet på måndagskvällen utan att de hörde av sig till mig. Jag ringde men personalen sa att hon inte var kontaktbar och hänvisade alla mina frågor till chefen eller förvaltaren – som båda vägrade all kommunikation. Och jag fick inte besöka boendet på grund av coronan.
– Vid ett av samtalen sa en undersköterska att de gav henne ”palliativ vård”. Varför då? frågade jag. Inget svar. Sedan ringde jag en gång och fick inget annat svar än att jag inte kunde få tala med Barbro för att det var ”kaos” på boendet. På fredagskvällen dog hon, utan att de kontaktade mig, utan att jag fick besöka henne en sista gång, berättar en bedrövad P-O.
Barbro Lundh var ej kontaktbar – men hade ändå valt begravningsbyrå
– På lördagen ringde föreståndaren och berättade att Barbro dött kvällen innan. I samma andetag berättade hon att Barbros sista och uttalade vilja var att bli hämtad av ”Hultcrantz begravningsbyrå”. Det märkliga är att en anställd person på just den byrån, begravningsrådgivare Carina Dalfjord, är samma person som bevittnade dokumentet som intygade att Barbro gått med på att sälja sitt hus – ett dokument som Barbro själv bestämt menade var förfalskat.
En person som har förvaltare, vilket Barbro hade, har förlorat sitt självbestämmande och räknas inte som beslutskapabel. Detta gällde uppenbarligen inte när det gällde att välja begravningsentreprenör:
– Förvaltaren har uppenbarligen någon sorts samarbete med den där medarbetaren på byrån. Oegentligheterna bara fortsätter…. säger P-O. Jag avbokade direkt. Jag vill inte ha nåt med dem att göra.
P-O har begärt obduktion
P-O har begärt att en obduktion ska äga rum. Detta då han vill ha reda på dödsorsaken och om det finns halter av neuroleptika i Barbros kropp:
– Om de fortsatte att ge henne neuroleptika även efter det diagnostiserade maligna neuroleptikasyndromet måste det rimligen kunna likställas med mord under rådande omständigheter, eller med en synnerligen aktiv dödshjälp. När jag förde det på tal med polisen hänvisade de till IVO….
I och med dödsfallet kopplas förvaltaren bort och P-O kommer nu att få insyn i vad som skett med Barbros ekonomi under den tid förvaltaren haft hand om den.
– Det ska bli intressant att se hur det ser ut. Vad finns kvar? Och vad har hänt med alla saker från huset? Och vad kommer de att göra för att försöka hindra mig?
Barbro är död. P-Os kamp för upprättelse för sig och Barbro fortsätter.
Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
