Rapportens resultat inom allmän vuxenpsykiatrisk vård

Vid 15,5 % av vårdperioderna identifierades skador och i 6,6 % vårdskador. Totalt identifierades 982 skador varav 362 bedömdes vara undvikbara eller sannolikt undvikbara. Kvinnor hade den högsta andelen skador = 18,3 % och vårdskador = 8,2 %. För män var motsvarande siffra 12,6 % och 4,9 %. Den vanligaste skadeområdet var avsiktligt självdestruktiv handling där den vanligaste skadetypen var ”avsiktligt självdestruktiv handling utan suicidavsikt”. Det finns skillnader i öppenvård och slutenvård vad gäller suicidförsök som talar för att slutenvården har den suicidpreventiva effekten eftersträvas med en inläggning. Andra vanliga skador var psykisk skada och läkemedelsrelaterad skada. Psykisk skada är vanligare i slutenvården än i öppenvården. I studien anger man att Socialstyrelsen tidigare bedömt att 10 % av alla vårddagar på en medicinklinik ägnas vård av patienter som felbehandlats med läkemedel. Man tillägger att: ”Det finns egentligen ingen anledning att tro att det skulle förhålla sig annorlunda inom psykiatrin.”

För ”avsiktligt självdestruktiv handling” bedömdes bara 19 % av skadorna som undvikbara, för psykisk skada 20 % och läkemedelsrelaterad skada 57 %. Drygt 90 % av skadorna bedömdes som mindre eller måttligt allvarliga. Närmare 9 % av skadorna bedömdes som betydande och 0,4 % bedömdes som katastrofala. Andelen vårdperioder med skador, där allvarlighetsgraden bedömdes som mindre eller måttlig, var signifikant högre hos kvinnor. Däremot sågs ingen signifikant skillnad mellan könen för vårdperioder där skadorna bedömdes vara betydande eller katastrofala.

Kvalitetsbristmarkörer inom allmänpsykiatrisk vård

En markör är en uppgift i journalen som pekar på ett riskområde där skador kan förekomma. Kvalitetsbristmarkörer är mycket vanligt förekommande i det granskade materialet. 68 procent av alla granskade journaler hade en eller flera positiva kvalitetsbristmarkörer. Den vanligaste kvalitetsbristmarkören Avsaknad av vårdplan (saknas i 32 % av journalerna) följd av Avsaknad av dokumentation om somatiskt status i samband med slutenvård (21 %). Avsaknad av suicidriskbedömning enligt riktlinjer finns i 14 % av journalerna, Samtidig behandling med tre eller fler olika bensodiazepiner eller behandling med bensodiazepin mer än 6 månader finns i 12 %, medan Avsaknad eller bristfällig kontakt med närstående finns i 10 %. Samtidig behandling med mer än fem olika psykofarmaka finns i 6 % av journalerna.

De skriver: ”Fyndet att dokumentation om somatiskt status i samband med slutenvård ofta saknas är oroande. Att patienter med psykisk sjukdom har en ökad kroppslig sjuklighet och mortalitet är känt.

”Equals analys:
Det är anmärkningsvärt att 10 % av patienterna som vårdas i slutenvården är där pga biverkningar av läkemedel. Trots detta är biverkningar av läkemedel som en vit fläck på de flesta läkares karta. Man känner inte igen vanliga biverkningar och har ingen susning i hur man hjälper patienter att sätta ut läkemedel som ger biverkningar. Det vanligaste är att man tolkar biverkningar av psykofarmaka som återfall i sjukdom och ger ännu mer medicin. Mycket vanligt är också att man säger åt patienterna att sluta alldeles för fort vilket skapar vårdskador. Region Stockholm köper psykiatrisk slutenvård för ett antal miljarder kronor varje år. 10 % av det handlar om hundratals miljoner kronor i onödan. Det är pengar som hade kunnat användas på annat. Till exempel psykiatrisk slutenvård som använder sig av andra metoder än de biokemiska.

Skribent: Dennis Aberos och Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029